sländan

Idag fixade sig två stora saker som jag har grämt mig över på jobbet. Så himla skönt! Nu ska jag bara hålla tummarna för att inget jävlas. I det här jobbet har saker en förmåga att aldrig gå så smidigt som man planerade från början...

Fikade med Carolina på stan efter jobbet idag. Tanken var att vi först skulle fika och att jag därefter skulle åka till träningen. Att spinna kändes dock rätt trist i jämförelse, så vi tog en shoppingrunda istället. Köpte en superbillig kjol och en lika billig tröja. Eftersom jag tydligen har skrivit på nåt kontrakt med tandvården om att jag ska skölja med flour och använda tandtråd fick nytt sånt inhandlas också. Det var ju nästan lika dyrt som kläderna, men inte alls speciellt skoj...

Varje gång Carolina och jag träffas konstaterar vi att det ju faktiskt är jättetrevligt och att vi måste göra det oftare. Det har gått sådär... Nu bestämde vi (igen) att vi borde ses varje, eller minst varannan vecka. När vi var i tjugoårsåldern och jobbade tillsammans träffades vi i stort sett dygnet runt. Jobb på dagarna, tv-kvällar med scones i veckorna och utgång på helgerna. Nu lever vi ju helt andra liv, men en fika borde ju inte vara så svårt att få till. Det saknar jag faktiskt!

Jag blev avbryten i min redogörelse av kollegor som ville äta lunch...
Efter svampplocket i lördags åkte jag förbi Gustav, Mia och Karin. Dom drack vin och var glada. Jag körde så jag fick hålla mig nykter, men det var trevligt ändå! Gustav har två katter, Mustafa och Styrbjörn. Mustafa blev vansinnig på mig när jag skulle hindra honom från att rymma. Nu har jag fina minnen av Mustafa på händerna...

Åkte till Anders med mamma och pappa igår. Sov i stort sett hela vägen både dit och tillbaka. Pappa hjälpte Anders med ekonomigrejer och jag och mamma umgicks med Tubbe.

Helgen var trevlig. Lugn, men trevlig.
Efter massa sömn mellan fredag och lördag begav sig Bine, jag och hundarna ut i svampskogen. Det blev en härlig deja vú från förra året; dvs Bine var bakis, jag blev förbannad när vi efter två minuter fortfarande inte hittat nån svamp och hundarna la sig mitt i svampkollonin när vi väl hittat dom. För det gjorde vi; hittade dom! Massa mumsiga trattisar! LÖV!

Idag panikskrev jag på min utredning från klocka åtta till tre. Nu är det bara småsnuttar och vissa rättningar kvar. Så himla skönt. På måndag kommer Daniel förbi och hjälper till med det sista.

Efter jobbet blev det inköp av ny höstjacka på hm. Svart och ganska kort. Ungefär en sån jag har sett framför mig i huvudet och tjatat om ett tag nu. Ett besök hos frissan hanns med också. Min frissa pratar så mycket att hon knappt hinner klippa. När hon väl satte igång glömde hon bort att säga hur mycket hon tänkte klippa av, så nu är jag korthårig. Jaja, det växer väl ut det åxå.

Fikade med Karin på Kulzens efter att ha gjort av med massa pengar. Det är alltid så himla mysigt att träffa henne. Uppdaterade varandra om vad som hänt sen hon var i Sverige senast.

Åkte hem till mor och far efter daten med Karin. Vi åkte förbi ikea-området och kollade på alla nya affärer. På vägen hem körde jag förbi McDriven och både mamma och pappa var fashinerade av sin nya upptäckt. Dom visste ju såklart att den fanns innan, men McDonalds är väl inte riktigt deras grej. Jag fick klämma i mig en hamburgare innan vi åkte hem och smällde i oss några kilo räkor. Det hela avslutade med en jättebulle och te.
Nu ska det bli riktigt, riktigt skönt att sova!

Grym låt och video som både Smultris och Sorgsen har haft med på sina bloggar tidigare.

Idag dog min plattång. Det var ganska traumatiskt då jag faktiskt inte kan leva utan den (hur ytligt det än låter). När jag satt och mixtrade med kontakten i morse fick Magnus nog och jag fick en ny fin! Det var snällt!

Ibland tror jag att Magnus säger att han ska köpa nåt jättedyrt bara för att det inte ska verka så farligt när han har köpt nåt bara ganska dyrt. Igår sa han att han hade bestält en ny bil. Det hade han inte, men idag hängde det däremot en sprillans ny tv på väggen. Och det är ju ganska billigt i jämförelse med en bil. Hmmm...

Stressen håller på att göra mig galen på jobbet just nu. Igår var jag apatisk, idag mer hysterisk och funderade på om det blev bättre om jag började storlipa. Jag kom på att det förmodligen inte skulle hjälpa det minsta så jag lät bli. Man kan ju lätt misstas för rätt dum i huvet... Imorgon ska jag koppla ur telefonen och skriva hela dagen.

Jag krockade med Karin på stan idag. Jag hade glömt bort att det var nu hon skulle komma hem till Sverige, så jag fick fram nåt chockat läte när vi sprang på varann. Efter att ha kramats färdigt kom vi på att vi nog måste hitta på nåt i helgen. Jag tycker att Karin borde flytta hem. För gott...

Idag har vi varit på föreläsning med Lisbeth Pipping. Hon är grym och föreläsningen berörde verkligen. Lisbeth föreläser om hur det var för henne att växa upp med en utvecklingsstörd mamma. Det var fok från oss, psyk och omsorgen och lyssnade. Jättenyttigt! Jag missade dom två sista timmarna då jag är tvungen att skriva på min lvu-utredning. Tyvärr var jag så sjukt stressad över allting just nu, så det blev inte så mycket gjort. Listan med samtal att ringa blir längre, besöken jag måste boka in fler och utredningarna att skriva förökar sig. Själv blir jag mer och mer apatisk känns det som. När jag blir stressad får jag finnar. För tillfället ser jag inte klok ut...

Jag och Magnus har börjat kalla Sesam för Stefan. Mest för att det låter roligt.

I torsdags var vi alltså på konsterten. Ett fullsatt Globen med ett grymt band var verkligen mäktigt! Jag är jättenöjd! Efter några timmars jobb på förmiddagen, en lång bilfärd, några öl och en konsert stupade vi i säng efteråt. Vårt hotell (som valdes med tanke på en skral ekonomi) låg i Kristineberg och var... lite slitet. Helt ok budgethotell, men vi skrattade gott åt det många gånger! Färgen flagade, utsikten från frukostbuffén var tunnelbanan och Essingeleden...

I fredags strosade vi omkring på Söder, köpte öl bara för att vi kunde, tog kort på det och skickade till våra kollegor och shoppade lite till. Efter en visit hos Robert och Tina åkte vi och käkade massa god libanesmat. Gick en runda och drack billig öl innan vi hamnade på ett ställe vid Fridhemsplan (heter det så...) som enligt Robert och Tina varken var trevligt eller fint! Det blev dock helt ok!

Lördagen spenderades shoppandes. Det tog dock inte lång tid innan vi tröttnade på folk och istället åkte ut till Djurgården och drack öl med Robert och en kille jag glömt namnet på. Även han gammal Högsbybor förstås! Härligt att kunna sitta på uteservering i september och inte frysa! Kvällen spenderades åt att dricka öl och till slut hamnade vi på Kvarnen.

I söndags var vi ungefär lika slitna som hotellet. Varje frukost åt vi så vi höll på att spy, enbart för att det ingick och vi skulle slippa köpa så mycket mat... Så även i söndags. Efter frukosten åkte vi förbi Bines mormor. Där fick vi en jättestor frukost... Bines mormor är ascool! Hon är 91 år, mer ser inte ut eller beter sig som en dag över 75! Förra året kände hon för att lära sig att spela piano, så nu tar hon pianolektioner. Jag blir alltid så faschinerad över hur mycket vishet äldre människor sitter på. Jag försöker komma ihåg varenda klokt ord.

Bine är bra på att köra bil i storstäder. Jag är bra på att köra bil rakt fram på landsväg. Det var ungefär så uppdelningen såg ut! :-)

En helt underbar toppenhelg! Tack gumman för den!

Jag och Bine



Robert och Bine

Stockholm var helt underbart! Fyra dagar utan jobb med världens bästa vän! Coldplay i torsdags, shopping och fest fredag och lördag och en visit hos Bines mormor på söndagen. Jag skriver mer samt lägger ut bilder så fort jag hinner.
Idag har jag varit i Öxnevalla (mellan Varberg och Göteborg) tillsammans med Daniel och hälsat på en placerad kille. Jag är riktigt trött nu (trots att jag försov mig två timmar i morse...) så vidare inlägg kommer!

För jävla jobbig dag. Jag är besviken på mig själv och på vissa i min omgivning. Såna som vägrar att se. Samtidigt finns det dom som har hela mitt hjärta och som jag går sönder av att se må dåligt. Jag hoppas att ni vet vilka ni är! Ni gör världen till en vackrare plats!

Imorgon sticker vi från den här skiten, Bine och jag. Nu ska vi bara ha jättekul och förmodligen göra av med alldeles för mycket pengar (det brukar ju liksom höra ihop...). Kommer inte att blogga på några dagar!

Peace out!

Idag på jobbet (på behandlingskonferensen...) hade jag en utläggning om hur äckligt det är med svettstänkare på spinningen. Ni vet såna som svettas så mycket att det bara yr omkring. Jag gav även en känga till svettpölar under cyklarna. Goes around, comes around... Ikväll på spinningen var jag den största svettstänkaren av alla. Mitt dyblöta hår fladdrade i vinden och duschade ner alla i min närhet. När jag hoppade av cykeln landade jag rakt i en vattenpöl. Jag skämdes...

Det är svårt att se dom man tycker om må dåligt. Det är ännu svårare att känna sig maktlös. Hur hjälper man någon som inte vill bli hjälpt? Hur tar man bort det onda från någon när man ser att personen förgås av det? Hur stort ansvar har man för andra människors liv? Enligt mig ganska stort, vilket tyvärr inte delas av alla andra. För visst är det jobbigt att se, att fråga och att stanna kvar. Och hur orkar man, när man ibland inte orkar med sig själv?
Jag älskar er fina underbara hjärtan, men jag vet inte vad jag ska göra...Vi bad om hjälp, men den fanns inte där. Människor upphör aldrig att förvåna...

Imorgon ska Crazy till atg-kliniken, så nu håller ni tummarna allihop för att det går bra! Eftersom Crazy inte är som alla andra hästar, så är hans åkommor inte det heller...

Idag har det inte hänt nåt som är värt att skriva om. The End.

Magnus fick ledigt i helgen, så han kom hem ett par dagar. Idag åkte vi till Kristianopel och fikade. Vi kom dit ganska tidigt, så det var bara vi och personalen där under hela tiden. Åt smarrig macka med skagenröra, kräftor, lax, sill och ägg samt den obligatoriska latten.
Efter ett antal mindre intelligenta frågor på vägen dit fick Magnus känslan av att han var på utflykt med en förståndshandikappad. Jag förstod inte vad han syftade på... Jag har faktiskt hört att det inte finns dumma frågor...
Resterande dagen har jag sovit middag, ätit muffins och kollat på tv. Ute är det höst och svinkallt...

Igår efter jobbet var jag och hälsade på Linda och Anton. Anton är en riktig ögonsten. Efter en skitvecka med en skitavslutning var det skönt att bara få leka lite Byggare Bob med en tvååring!

Nu är det bara några dagar kvar till coldplay! Ska bli sjukt kul och skönt att komma iväg lite!

Ja, han heter faktiskt så!

Jag har varit på dåligt humör i snart en vecka utan att veta varför. När man bara är så där jävla arg och trött. Samtidigt har jag alla dom där glimtarna som lyser upp dagen; underbara människor och (något som jag aldrig trodde skulle hända) träningen. Jag blir faktiskt gladare, får ny energi. Det är väl det som är meningen, men eftersom jag inte rör på mig överdrivet mycket i vanliga fall så har jag liksom inte märkt av det innan. Idag var det pump och ab´s. Det var till och med en fördel att vara förbannad på pumpen. Det bidrog till lite extra styrka.

Idag satt jag med en tjej på polisförhör på förmiddagen. Det är bland det tråkigaste som finns. Inte att träffa ungarna eller själva förhöret, men att det tar sån tid. Poliser måste skriva långsammast i världen. Till slut kunde jag inte ta ögonen från den supersöliga pekfingervalsen över tangenterna. Tyvärr snabbade det inte på processen... Jag gillar inte saker som tar tid. Tålamodet tar slut alldeles för fort. När jag inte irriterade mig höll jag på att somna. Det är inte heller så bra. Det ger liksom inget seriöst intryck på folk...

 

 

Lämnar sommar, lämnar minnen
Betong, betong
och jag saknar dig

 

jag saknar dig

 

Nätterna är för långa
vargtimmen för mörk
och dagarna för dom levande
För dom andra
Aldrig för oss

 

Aldrig för oss i marginalen
på gränsen
bland stenar och rötter
Svettiga kroppar

 

Bland mellanrummen
blir vi aldrig oss

 

Jag har aldrig haft dig
och jag saknar dig

 

jag saknar dig

Idag när jag körde till jobbet pratade dom om ett fysikexperiment som några trodde skulle leda till att hela jorden försvann in i ett svart hål. Detta skulle ske vid 09.00. Det hände aldrig. Inte för att jag var så värst orolig. Det jag undrar är mer; vad skulle hända ifall det blev så. Med det svarta hålet alltså. Hur skulle vi dö då? Syrebrist, gå upp i rök??? Förmodligen lärde man sig detta i mellanstadiet, men vad fan är ett svart hål? Vadå hål? Vart leder det? Usch, jag gillar inte att tänka på rymden. Det är alldeles för stort, för ogreppbart.

Jobbet är helt sjukt stressig nu. Ingen av mina ungar verkar må bra. Som alltid händer allt på en gång och högen av post-it-lappar på skrivbordet växer så att det snart inte finns en ledig fläck kvar. Jag älskar när det händer saker och helst vill jag ha något att göra hela tiden, men det måste bli bra, det måste bli det allra bästa.

På en lunchrast pratade vi om förmågan att ta beslut. Man fattar så enormt många beslut på jobbet så när man väl kommer hem och slappnar av kan man inte ta ett enda. Vad man ska äta, vilken kanal man ska titta på på tv etc verkar som omöjliga beslut att fatta. De som hade barn upplevde att de överlämnade beslutsfattandet till sin bättre hälft. Det kanske är så det är, man har bara en viss kapacitet och när den tar slut är det blankt.

Idag hämtade jag ut fyra nya böcker på Pressbyrån på vägen hem. Jag älskar att få bokpaket. Jag håller ju egentligen på att läsa Fear of flying, men eftersom den är på engelska (ingen svår alls, men i alla fall) så drar jag mig alltid för att läsa just den. I avsaknad av andra olästa böcker har jag de senaste kvällarna läst Magnus gamla Cafétidningar. Igår tragglade jag mig igenom ett reportage om Fredrik Reinfeldt. Mindre inspirerande...

Stressig dag med stora beslut och knapert med tid. Underbara kollegor som alltid finns till hands när man behöver dem dock! Nån som ringer, några som skriver och nån annan som faxar iväg allt. *Löv* Hann precis få klart allting så jag kunde rusa iväg och hinna i tid till spinningen. Riktigt skönt att få cykla skiten ur sig efter en sån dag!

Måste be någon av grannarna passa katterna när jag är iväg. Jag drar mig lite för det... På landet är det inte helt vanligt med innekatter. Jag befarar att den som kommer att bli kattvakt kommer att tycka att vi är mycket märkliga alt. råka släppa ut djuren... Måste nog ge dem noga instruktioner om hur primadonnan och prinsen ska skötas!

Kvällens skräckupplevelser höll visst i sig för i morse vaknade jag i ottan och kunde omöjligt somna om. Fick tända alla lampor när jag gick upp och parkerade mig framför tvn. Kom till jobbet vid kvart över sju. Då slog tröttheten till. Hade som tur var massa jobb idag, så jag hann inte känna efter riktigt.
Brukar inte morgonpigghet komma med åldern?? Fan, ett tecken till på att man börjar närma sig de gamla!

Jag skulle precis logga in på Internet-banken. Jag gör det väldigt sällan. Jag tror att pengarna tar slut långsammare om jag inte har nån koll... Det låter väldigt vuxet. "Det som inte syns finns inte". När jag skulle skriva in mitt personnummer blev det blankt i huvudet. Sömnbrist, stress, åldersnoja eller bara rent och skär dum i huvudet???
Nu har jag alltså gjort två saker jag försöker förtränga; kollat mitt saldo och funderat på hur gammal jag är. Dags för sängen.

Det går aldrig bra när jag och Jessica kollar fotboll ihop. Igår gjorde vi ett nytt försök tillsammans med Björn på O´learys. 0-0 och roligare match har jag ju sett. Efteråt gick vi hem till Björn och drack drinkar innan vi vandrade vidare till Harrys. Hur mycket folk som helst, men inget vidare kul. Humöret var i botten som så ofta nu för tiden. Det tar på krafterna att leka glad, så idag har spenderats i sängen ända till det var dags för träning. Ab´sen och pumpen gjorde att lite ny energi tillfördes. Mycket välbehövligt.

Något som har irriterat mig den här veckan är människor som inte kan hålla förtroenden. Såna som snackar mer än vad de borde. Särskilt dem man inte trodde skulle göra det. Människor upphör tyvärr aldrig att förvåna. :(

Igår och idag har jag umgåtts med knattar. Igår var jag hemma hos Mathias och Hilding på lunchen. Det var länge sen jag träffade Hilding och han hade blivit stor! Mathias är hemma och är pappaledig och Hilding är som vanligt ett ovanligt snällt barn! Idag har jag varit och träffat Elwira och Emil. Emil säger att jag heter Wowo. Det är ok! Louise/Lollo är tydligen inte så lätt alltid. Jag är glad så länge vi är polare!

På förmiddagen idag var jag och Jonathan på en §12 utanför Tingsryd. Det gick smidigt och bra. Väl tillbaka på kontoret igen vände det och jag blev på hur dåligt humör som helst. Ibland fattar jag inte humörssvängningarna. Inte för att jag brukar ha så många, men ändå. Satt och tjurade resten av eftermiddagen. Tröstshoppade en alldeles för dyr tröja på FatCat efteråt. Det var lite kul och jag blev glad igen. Lättroad är man ju i alla fall!

Imorgon blir det öl och fotboll tillsammans med Jessica och c/o. Vi kom på att vi har beskådat ganska många matcher tillsammans nu. Kombinationen med nåt gott att dricka är alltid trevlig. Om humöret är det rätta blir det ev en vidare tur på stan.

Jag läste precis c/o Night av Öijer. Han är min absoluta favorit och idag kändes det som att det var dags att leta bland slitna sidor igen. Efter ord, känslor som möjligtvis kan beskriva det jag inte själv kan sätta ord på. Det är det som jag älskar med många poeter, deras förmåga att träffa rätt, att putta omkull och skaka om.

Det här har varit en märklig vecka. Jobbet har varit tungt och svart. Inte så mycket för egen del, men för en del av dem jag tycker om. Sparvar har blivit änglar. Ibland blir det onda påtagligt, går inte att värja sig emot. Det finns alldeles för många, sparvar.

Jag Har Läst Din Dagbok
Som Börjar:
"Det Tar Aldrig Slut"
~ B.K Öijer

långt, långt ner.....

...så jag skriver inget