sländan

Ett riktigt skitslut på en riktig skitvecka. Jag har bråkat, gett upp, gråtig och kommit igen så pass att den gick att genomföra. Något positivt är i alla fall att jag har blivit tuffare i vissa avseenden. Jag säger ifrån, fräser till och bryr mig inte alls lika mycket som förr om vad folk ska tycka om det/mig. Nackdelen är att jag blir trött, mer cynisk och i vissa avseenden ledsen. Det har varit ett tufft år.

Det har varit en tuff vecka. Tur att den blir en dag kortare. Idag hade vi handledning där man fick lasta av sig lite och få lite distans. Jag älskar vår handledare! Hon säger så mycket klokt och samtidigt får man vara hur oklok som helst själv. På eftermiddagen hade vi någon slags utvärdering av familjehemsvård. Min grupp satt i solen på bryggan utanför jobbet och funderade. Varmt och härligt!
Kom hem alldeles trött och gråtfärdig förut. Vi satt på altanen i solen och drack lite rosé innan vi cyklade en sväng. Bild nedan.. Har grillat ute för första gången, så nu känns det som vår på riktigt!

Idag är Magnus i Anderstorp och kör motorcykel. Han begav sig av i ottan och jag njöt av att vara den som fick ligga kvar i sängen. Vid nio skuttade jag ut i trädgården med förhoppning om att det var sommarvarmt. Det var det inte. Efter lite kaffe och under en kofta kändes det dock rätt ok.
Hälsade på Carolina och Jeppe på Drag i em. Jeppes föräldrar var där och Jeppes mamma hade bakat supergoda muffins och kakor. Jag och Carolina pratade trädgårdar. Carolina är världsbäst på att planera. Jag är lite avundsjuk på det. Jag är mer impulsiv och gör det som faller mig in för stunden. Både jag och Carolina har en stor gräsmatta som vi skulle vilja göra nåt med. Carolina har väluträknade planer och idéer. Jag kommer förmodligen att impulsköpa lite växter och gräva ner på måfå för att sen fundera över om jag borde ha haft en plan.

Veckans första träning blev idag. Jag och nio andra tappra trotsade vårsolen och begav oss ner i en källare för att svettas lite tillsammans. Jag var hemma vid tolvtiden igen. Sen dess har jag legat/suttit på altanen och läst, druckit smoothie, kaffe och cola. För en stund sen gick jag in. Nu har jag fått en grisrosa nyans över hela kroppen samtidigt som det har börjat svida oroväckande. Fem timmars solning första dagen är kanske inte att rekomendera.. Fast skönt var det!
Mamma ringde förut och sa att jag kunde klippa mina rosor nu. Eftersom jag är handikappad i trädgården måste hon berätta sånt. Jag hade ingen aning om hur jag skulle göra, men jag friserade till ett par fina frisyrer på dom. Nu hoppas jag att dom överlever min behandling.
Nu ska jag snart laga fisk och ta ett glas rosé! Är det nästan sommar så är det!

Idag var jag inställd på att det skulle bli en jobbig dag. Jag visste att jag skulle ha möten jag som inte skulle bli trevliga och jag visste att jag skulle vittna i en rättegång. Vad jag däremot inte visste var att jag inte skulle hinna vara på jobbet mer än fem minuter innan första utskällningen kom. Att folk skäller på mig är ingen fara, men däremot när det är någon man inte räknat med och man inte förstår varför. Jag förstår fortfarande inte, utan är mest arg.

När jag kom hem satte jag mig i solstolen med ett glas rosé och tittade på när Magnus klippte gräset. Det var ungefär den energi som jag orkade frambringa. Nu tänker jag sitta i soffan och glo resten av kvällen.

Nu är jag och Mia hemma från vår resa till Uppsala. Eftersom allt som ligger ovanför Stockholm är Norrland så hade jag med mina tumvantar och Mia sin vinterjacka. Och visst fick vi användning för det! Isande kallt. Det är bättre här i söder! ;-)
Allt gick bra i alla fall. Vi hann dessutom ha lite kul. Så kul att vi låg i varsin säng i natt och vred oss av skratt. Imorse hade vi ingen aning om vad det var som var så kul.
Inatt kommer Magnus hem. Det ska bli skönt. Det är rätt jobbigt nu och då känns det alltid bättre när jag inte är ensam.

Det är mycket på jobbet som berör, som engagerar och som sporror till att göra ett bättre arbete, att jobba mer. Samtidigt finns det händelser som gör att man tvivlar, som gör att man känner sig lite mer cynisk än dagen tidigare. Jag älskar mitt jobb och de allra flesta gånger ger det mer än det tar. Idag är dock ingen sån dag. Ibland blir det inte som man vill, särskilt inte när man jobbar med människor. Det är verkligeheten, men ibland är verkligheten tuff.
Nu åker jag och Mia till Uppsala ett par dagar. Också det handlar om jobb, men att bara få komma ifrån kontoret nu känns skönt.

Jag har fortsatt mitt eviga räfsande. Det märkliga är att det mest är eklöv och jag äger ingen ek. Jävla B2.. Det blåste ganska kallt ute idag, men jag la mig i lä på altanen och läste. Efter någon timme vaknade jag av att det började svida på ena kinden, den som låg mot solen. Nu kommer jag förmodligen att få en mycket fin solbränna.
Idag träffades vi hemma hos Elwira; Linda, Sara, jag och alla barnen. Dom är fantastiska allihop.
Har ingen vidare lust att jobba imorgon. På tisdag och onsdag är jag och Mia i Uppsala. Det ska bli rätt skönt. Två dagar försvinner liksom. På fredag ska jag vittna i en rättegång som jag verkligen, verkligen inte vill delta i. Skit!

Lördagsträning som vanligt. Jag måste försöka komma in i rutinerna igen. Idag var det jobbigt som tusan.
Eftersom jag inte har några pengar och var duktig och snål igår var jag tvungen att ta igen det idag. Panikshoppade en kjol, strumpbyxor och knästrumpor. Fick lite ångest efteråt, men inte tillräckligt för att lämna tillbaka det.
Åkte över till Linda och barnen på Öland där även Elwira, Emil, Sara och Felicia var. Härligt att vi kan träffas ibland!

Jag och Elwira


Jag har snott Saras fina Felicia

Efter Öland och innan fest på Varvsholmen våldgästades Bine en stund. Hoppas ni fick en trevlig kväll med grillat, gumman!

Karin är i Sverige, så ikväll var det fest hos Towe. Jag körde in dom till stan, men följde inte med ut utan åkte hem istället. Det känns bra att vara hemma. I bakgrunden går en film på tvn och Colorblind spelas. Snart är det läggdags.

Jag och Karin


Towe och Mia

Igår var en kämpig dag. Vid halv fyra gav jag upp och åkte hem från jobbet. Sov några timmar, kollade lite på tv och sov sen hela natten. Det har varit svårt med sömnen ett tag. Idag mår jag bättre. På alla plan.  Febern och det halsonda har gett med sig.
Efter jobbet idag gick jag på stan med Bine. Fikade och kollade på kläder. "Fy, vad kort allt är" kontaterade vi i samma andetag som vi konstaterade att vi hade blivit gamla. Det är svårt att hitta kläder som både går och jobba i och ha på fritiden. På jobbet ska det ju vara någorlunda normalt och städat. Trist, men sant. Det slutade med att Bine shoppade loss och jag tittade på.


Nån som har någon idé till vad jag kan göra med håret?

Till Magnus, min kärlek och till Bine älskade vän.

Idag fick jag ett mail från Åsa med gamla bilder från förr. Jag tror att detta var sommaren -98 när vi jobbade på ridläger. Ibland kunde vi sno varsin häst och smita iväg utan lägerbarn. Här är jag och Grizzly vid hästbadet. Åsa sitter förmodligen på Dolce och knäpper bilder.

Ovanligt skitdålig dag. Inte sjuk, men heller inte helt bra. Älskade vännen Bine vallade omkring mig på stan för att jag skulle kunna skingra tankarna. Vi slutade på en parkbänk i solen med buffé från Zorbas. Både vi och fåglarna åt med god aptit.

I  vägen ner

när jag faller
ser jag inte färgen på
vinden genom stenen
och rädslan för dig
gör mig blind
för det som är vackert


handen vännen
sträck ut handen
och jag når dig aldrig
för något är förstört
något är ristat i muren
i hjärtan
och regnet sköljer bara
rent ytan


solen och månen slocknar
för varje år av hopp


nåt är ristat i stenen
i vinden

Funderade på om jag blivit mer känslig än vanligt, men det verkade näst intill omöjligt. Svar: inget fel (utöver det normala) i huvudet, däremot som jag tidigare anat feber. Inte mycket, men sådär så man känner att nåt inte är som det brukar. Tio timmar på sig att gå över.

Antingen har jag varit i solen för mycket eller så håller jag på att få feber. Undra vilket som är mest troligt? Konstigt mår jag i alla fall.
Idag åkte jag till Ljungblomman och köpte penséer. Planterade dessa, bakade en jordgubbspaj, panikstädade lite och hann förstås med att räfsa lite löv innan Annika kom. Sen satt vi på altanen mellan ett och fem, åt paj, drack kaffe och snackade skit.
När hon åkt (tro det eller ej) så räfsade jag lite löv och gjorde en grönsakspaj som nu står i ugnen.

Jag har jobbångest. Jag skulle kunna vänja mig vid att bara sitta i solen och ränsa ogräs hela dagarna. Fast det blir man å andra sidan inte rik på. Fast det blir man ju inte på soc heller...

Igår var det påskafton. Mamma har börjat med nån ny slags kost för att få ordning på kroppen så någon vanlig påskmat blev det inte. På dagen kom hon hit och vi åt ägg, sill och mackor i solen. Utemöblerna bars fram och mer röd färg planterades i ansiktet. Jag fortsatte även med mitt evighetsprojekt med att räfsa löv. Det tar verkligen inte slut. Middag intogs hos mamma innan det bar av till Annika. Hon har flyttat in i en fantastisk lägenhet. Takhöjden tar aldrig slut. Det blev en runda på stan där vi mötte upp Marie och alla andra påskfirare. Efter lite dansande insåg jag att en promenad hem i kvällens klackar skulle vara omöjligt så det fick bli taxi.

Idag har jag inte gjort något vettigt alls. Jo förresten, jag räfsade lite löv! Efter det la jag mig på altanen och läste. Strax innan sex vaknade jag av att jag höll på att frysa ihjäl. När solen försvinner bakom träden är inte april så varm. Kvällen kommer att tillbringas framför film tillsammans med påskägget som jag fick av mamma igår.

Det känns ungefär som när man gick i skolan och fick påsklov. En hel evighets ledighet! Åtminstone fyra dagar. Och vad gör vi då? Jo, vi umgås. Som om vi inte såg tillräckligt av varandra annars. Igår var vi på after work. Första kvällen på uteservering. Vi satt mellan två värmesvampar och klagade på hettan. Det var mysigt. Jag fick lite ångest över pengarna jag gjorde av med så det slutade med att jag gick från Byttan och hem till mammas hus i Berga. Det verkade vara en vettig idé vid det tillfället..
Ikväll har jag och Annika varit hemma hos Marie och käkat, pratat och kollat på film. Tjejerna hade druckit några glas vin och jag var fortfarande trött sen gårdagen, vilket gjorde att skräckisen vi skulle se förvandlades till en komedi. Vi vred oss av skratt i varsin soffa.
Imorgon fortsätter vi umgänget hemma hos Annika. Söndag och måndag vill jag förmodligen inte se en endaste jobbnuna.

Idag och imorgon skulle jag och Mia egentligen varit i Uppsala. Det är vi inte. Det blir aldrig som man tror. Nackdelen är att vi måste hitta nya hål i kalendern. 20-21 blir det istället. Nu fick vi däremot två tomma dagar som vi kan ta ikapp annat som vi ligger efter med. Inte heller fel.

Igår och idag har jag haft uppsatt hår i världens minsta tofs. Eftersom jag aldrig har uppsatt hår nu för tiden (egenligen ska det vara för kort för det), så ser jag aldrig mina öron. Det har jag däremot gjort de här dagarna. Dom är jättefladdriga! Blåser det och jag viftar på dom så lyfter jag förmodligen! Slutsats: gå till frissan och få tillbaka vanliga örondöljande frisyren.

Just nu ser jag fram emot fyra lediga dagar! På torsdag ska jag och Jonathan till Eksjö, så det räknas nästan inte som riktig arbetsdag. Sen är det påskledigt! Mer välbehövlig ledighet var länge sen vi hade. Då ska jag ta mina öron och mitt humör och flyga iväg med resten av häxorna.

Nu är semestern till sommaren bokad. Det blir ännu en sommar i Kroatien. Det ska bli skönt. Jag och Magnus bor i ena lägenheten och pappa får förpassa sig till deras sommarlägenhet. Längtar! Förutom det hoppas jag på tre soliga latveckor i Sverige, landet som både kan ha de mest underbara och de mest hemska sommardagarna.

Idag har vi varit i Aboda Klint. Käkat lunch och strosat runt lite i naturen. På vägen dit satt jag och tjoade så fort jag fick syn på en tussilago eller blåsippa längs vägkanten. På vägen hem sov jag. Nu ska jag nog snart ge mig på att färga håret. Det ser för jävligt ut och de sista dagarna har jag gömt det under hårband.

Det är vår. Fortfarande. På tvn pratar dom om att det ska bli omslag. Omslag till det sämre. Det är trist, men nu vet jag att det går. Att det kommer att bli bättre i år igen. Igår drack vi årets första rosé på altanen i kvällssolen. Den värmde fortfarande. Kvällspromenaden lät och luktade mer än vanligt.
Idag har jag varit på Öland och hälsat på Linda, Anton och Vilmer. Det är alltid mysigt att träffa dom. Vi satt ute i trädgården på en filt i linne och drack kaffe. Den öländska solen känns på kinderna nu. Det är nåt speciellt med den.
Nu står det fyllda kycklingar i ugnen. Till det blir det pasta och ädelostsås. Under tiden smuttar jag rosé idag igen.
Vissa dagar känns bra.

Det har blivit vår. Varje år har man nästan gett upp, men sen kommer den alltid. Lika efterlängtad. Idag efter jobbet var jag ute ett par timmar och räfsade löv. Det till och med luktade vår. Bonde 2 gick förbi och tittade till sin åker. Han höll en lektion i grundläggande lantbruk. Potatis får man t ex inte odla på samma ställe på fyra år. Det som var grönt och hade börjat växa var vete och det bredvid var råg. Innan han gick konstaterade han att jag hade bytt hårfärg och att han själv hade rakat av sig sitt jätteskägg.
Nu har jag träningsvärk i armen och blåsor i händerna. Jävla löv. Fast det var det värt.