sländan

Idag var det en riktig, riktig skitdag fram till efter lunch när jag åkte iväg till Crazy. Det är skönt att komma till hästar då. Dom lugnar.
Dagens mission var att r ycka Crazys man. Malin och Cilla hade klippt honom så nu var det bara en kortare man som fattades. Crazy ska iväg på träningsläger ett par veckor och då måste man ju se representabel ut. Pga tjockheten på manen tar det alltid ett tag att rycka den. Crazy tycker att det är tämligen onödigt att rycka främre halvan av manen, så den är alltid knepigast.


Crazy och jag på väg ut till hagen efter dagens piffning av häst.

Om man inte fixar håret på morgonen, äter frukost eller försöker se så normal ut så kan man snoosa några fler gånger. Inte för att man blir piggare, utan för att man helt enkelt är för trött för att vakna. På fredagar har vi fredagsfika på jobbet. Det betyder att man kan rationalisera bort frukosten. Trycker man dessutom på sig en keps klarar man hårdilemmat. Härav skyms åxå en del av ansiktet vilket gör att man kan se hyfsat onormal ut. Ovan är en sammanfattning av fredagens morgon.
Dagen fortsatte på ungefär samma sätt. Redan vid niotiden var jag vansinnig. Det höll i sig ungefär till lunch.

Imorgon ska jag hälsa på Cilla och Crazy. Det ska bli kul att träffa dom igen! Jag har inte luktat på häst på länge. Det saknar jag. Vi ska även hälsa på Åsa och Erik och deras bebis. Även den lukten slår det mesta. Av bebisen alltså...

Idag har vi haft planeringsdag. Vi har varit på Slottsvägen och planerat som tusan. Det bästa är att vi får göra det, verkligen planera. Frågan som ställdes var  "vad behöver ni för att fixa det här?". Sen var det bara att köra igång och spåna. Reslutatet blev långa rullar med förslag och åtgärder, frågor och problem. Dessa kommer att kopplas tillbaka till högre makter och sen får vi se. Det kändes bra i alla fall. Både planerna och att vi fick en hel dag tillsammans. Med U-teamet blir det aldrig tråkigt. Det är sju enormt underbara, fantastiskt vrickade, starka personligheter som man bara måste älska på något vis.

Magnus kom hem idag. Vi har ätit sallad och druckit vin nu ikväll. Innan dess sov jag middag en stund. Jag är fortfarande grymt trött. Imorgon blir en ny hektisk dag.

Dagens låtval.

Jag har alltid sagt att jag aldrig kommer att skaffa Facebook. Jag brukar vara ganska principfast när jag har fått för mig något. Det sket sig igår. I ett svagt ögonblick av tristess passade jag på att skaffa ett konto. Efteråt skämdes jag. Jag har fortfarande inte fattat meningen med det. Om nån kan upplysa om det så är jag tacksam. På jobbet har det gått en trend i att registrera sig där på sista tiden. Nu kan vi inte bara kan hålla koll på varandra hela dagarna, utan även på fritiden. Vilken tur... Jag och Önnet stod på kontoret och kliade oss i huvudet och försökte förstå hur det fungerade idag. Det gick inget bra.

I övrigt är jag trött och frusen och stel. Jag kommer inte att bli sjuk. Mest för att jag tror att det handlar om inställning och så länge jag vägrar så blir jag det inte heller. Jag tror bara att jag behöver sova. Djupt och länge. Imorse rationaliserade jag bort frukosten och momentet med att se representativ ut. Det gjorde att jag kunde snoosa några gånger extra.

Dagen idag: Blivit skälld på (2ggr), inte blivit skälld på av den jag trodde, varit hos polisen (jag är snart stammis där), lekt charader, ätit semlor (japp, i plural), trotsat onda knän och tränat (vi går mot beach -09 med stormsteg), varit förbannad, varit glad, skrattat, fyllt i önskemål om semesterperiod och smygsurfat på Thåström. En helt vanlig dag alltså. Inte någon jag kommer att minnas för något speciellt, men inte heller en dålig sådan. Det är väl såna dagar man har mest.

Sesam är utjagad ur sovrummet. I sju år har han sovit på mina ben, men hittills har han inte vågat sig dit eftersom Bimbo sover på Magnus sida. Magnus och Sesam får väl helt enkelt hitta ett eget ställe att sova på! ;-) Ibland vaknar jag till på natten och torkar lite snor från Bimbo. Ibland sköter hon det själv genom att snornysa ner hela mig. Det gör ingenting.

Ikväll var jag sist hem från jobbet. Innan jag gick passade jag på att skriva ut ett synnerligen hemligt och ganska pinsamt papper. Ett sånt där som ingen annan borde se. Vad händer då? Pappershelvetet fastnar väl i skrivaren! Med panik i bröstet bankade, skruvade isär och svor jag på jävulsapparaten. Inget hände. Efter att ha slitit bort lite hår från huvudet tog jag mig samman så pass att jag lyckades skriva ut ytterligare ett papper (denna gången ett helt ohemligt). Det nya pappret tryckte på nåt sätt på det gamla och ut hoppade bägge!
Dagens läxa: smygskriv aldrig ut pappar på jobbet, utan bekosta en egen skrivare!

Ibland ställs man inför saker som väcker minnen. Känns igen. Får den där klumpen i magen att göra sig påmind. Det är inte samma sak nu. Jag är äldre. I en annan position. Det rör inte mig, men ändå gör det det. Någonstans där inne. Frågor som påminner om varandra. Rum där väggarna fortfarande är vita och möblerna desamma, trots att dom har byggt om, byggt till.
Förut pratade vi om möjligheten till att radera vissa områden i minnet. Sånt som är onödigt, sånt som gör ont. I samma veva började det blöda ur mitt ena öra. Ska jag ta det som ett tecken?
Annars blöder det aldrig nu. Det är omplåstrat, inlindat, gömt. Tiden går, hittar nytt, förlåter. Eller gör den det?

Idag har jag varit i Huskvarna och hälsat på lillebror. Vi har hinkat kaffe, varit ute och gått och fixat till Tubbes rum. Hyfsat jobbigt att köra både dit och hem. På vägen dit var det slaskigt och regnit, på vägen hem var jag grymt trött.
Anders lägenhet är superfin! Ett hus med fyra lägenheter, trädgård och nära till skogen. Nyrenoverat och fräscht. Tubbe var som vanligt söt och skitjobbig. Eftersom han den mest oförsiktiga som finns så har jag alltid ett gäng nya blåmärken när jag träffat honom.


Ny fin tatuering hade han skaffat sig åxå!

I stort sett klart. Golvet får bli nästa projekt vid eventuell rikedom. Nu är det bara resten av övervåningen kvar.
Panikköpte två Stefan-stolar på Ikea idag. Har roat mig med att skruva ihop dom nu. Det var kul, jag gillar att skruva. Det är för övrigt dom som står i gästrummet.

Inatt låg Bimbo i min säng och snor-snarkade. Sesam var någonstans långt bort. Han fräser fortfarande så fort han får se henne.

Idag har jag målat dom sista brädorna och bjälkarna. Förhoppningsvis kan jag börja rensa upp i hallen nu. Mamma och pappa kom förbi med fika.
Pappa: Nu måste vi hem och fixa upp innan hantverkaren kommer på måndag.
Jag: Vad ni är omständiga. Det är väl bara att röja upp lite fort. Schopp, schopp liksom.
Ungefär i samma ögonblick som jag sa det kom jag på att jag nog skulle hålla käften. Ett och ett halvt år för att fixa några väggar är ju knappast schopp, schopp.. Pappa muttrade lite om att han ville se resultat i sina investeringar innan han gick.

Ikväll blir det Melodifestival hemma hos Bine. Melodifestivalen är ungefär som en bilolycka. Jävligt hemsk, men man kan ändå inte låta bli att titta.
Om det inte är hemskt väder imorgon ska jag åka till Huskvarna och hälsa på Anders.

Idag har jag varit och hämtat hem min ängel! Veterinär-Elisabet fick en stor bukett blommor som tack för all vård och omsorg (och rabatterade priser). Bimbo ser för jävlig ut. Efter nästan tre veckor med sond är hon jättesmal. Hon är rakad på en del ställen, har sår och ärr och är fortfarande snorig. Trots allt detta verkar hon pigg. Hon har redan ätit och hon följer efter mig överallt. Hon orkar inte riktigt hoppa upp i soffan än, men hon gör tappra försök. Med jämna mellanrum torkar hon av snoret på min tröja.
Sesam hatar sin "nya" kompis. Han är totalt livrädd. Sen hon kom hem har han gömt sig i sovrummet. Kommer hon i närheten fäller han ut öronen, skakar och fräser. Han är verkligen tuff, min Sesam! Ok att hon luktar konstigt och har varit borta några veckor, men han har väl ögon att se med!?

Veckans skandal måste vara att Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg ska sluta som programledare på På spåret. Vem i hela världen ska kunna axla den rollen? Jag är seriöst upprörd! Som tur är verkar jag ha en stor del av befolkningen på min sida.
På väg till jobbet lyssnar jag alltid på Morgonpasset i P3. Idag pratade dom om att sånt som tidigare ansågs vara för pensionärer nu har blivit hippt bland yngre. Exempel på detta var På spåret, Melodikrysset, att baka småkakor och att sy i grupp. Självklart avslutar man sin arbetsvecka i soffan med ett glas vin framför svt 1 kl 20.00!

Satt och kollade vilka som är färdiga för Hultsfred i sommar och då såg jag att ovanstående man ska komma dit. Den här versionen tillsammans med Amanda var det Bine som visade mig. Och visst är den bra!

Det var en besvärlig natt. Någon slags oro som gnagde som väckte mig livrädd. Låg vaken några timmar och läste Villaägarna och någon gammal Café. Lyckades till slut somna om med lampan tänd. Allt för att jaga bort spöken.

Var hos frissan idag. När min vanliga favvo-frisör gick hem på mammaledighet fick jag en ny tjej. Hon är väl duktig, men hon är ingen Ann. Ann hade världens bästa idéer och hon förstod alltid vad jag menade. Jag gick inte därifrån en enda gång missnöjd. Idag blev det väl.. sådär. Jag är ju i för sig inte så knusslig med mitt hår. Det är ju trots allt bara det; hår. Fast ändå.. Snälla Ann kom tillbaka snart!

Knäna fortsätter bråka på träningen.. Mia föreslog att samma sjukgymnast som hon har ska titta på dom. Vi får väl se. När jag äntligen har hittat en träningsform som passar mig vill jag ju inte att någon säger att jag måste byta. Bättre att låtsas som ingenting..

Mer förvirrad än vanligt. Som att man tror att man har koll på tillvaron för att bara märka att det är kaos. Saker som snurrar som bara inte kommer fram. Saker man vill säga, men det förblir tyst. Jag hatar tyst. Om det bara fanns en hint om att det inte var farligt så skulle jag göra allt för att bryta den. Något får mig att vilja just det, bryta den. Det har varit tyst alldeles för länge. 28 år.
Idag fick jag en räkning för ett uteblivet besök. Hur viktiga är saker om man inte ens kommer ihåg att gå dit? Eller åtmistone är medveten om att man skiter i det? Inte särskilt, skulle jag tro.
Det händer bra saker åxå. Jag berättar om dom någon annan gång.

Stone roses - I wanna be adored.

Har gått och nynnat på denna hela dagen. Eller ja, jag har gått och nynnat på den enda textraden jag kan hela dagen...

Idag har jag sparat ännu mer pengar! Var hos tandläkaren imorse. Jag har en sån där tandförsäkring där man betalar in en viss summa varje månad beroende på hur bra tänder man har. Eftersom det står i avtalet att man ska tandtråda sig och gurgla med flour varje dag så har jag gjort det. Detta var tydligen inte så vanligt för både tandläkaren och hennes assistent stod och kvittrade av lycka över att det äntligen var någon som lyssnade! Jag sög i mig allt beröm och kände mig supermallig! Tydligen har tråden och gruglet varit bra för tänderna mådde prima. Nu flyttas jag ner i den billigaste prisklassen och sparar in en peng varje månad.
Den här veckan tycker vi alltså om veterinärer och tandläkare!

..i ett mail från Åsa. Jag var nog 17 år och Åsa och jag var ute på promenad någonstans mellan Kalmar och Rinkabyholm. Vad vi nu gjorde där... Fantastiskt snygg pose i alla fall!

Vi har världens bästa veterinär! I helgen översteg Bimbo taket på vår försäkring så planen var att vi skulle försöka ta hem henne idag. Som vanligt ringde världens bästa veterinär plikttroget mellan elva och tolv. Tills idag hade hon funderat och kommit fram till att det inte skulle vara bra varken för oss eller Bimbo att få hem henne redan. Istället fryser hon priset och låter henne vara kvar veckan ut. Jag fick glädjefnatt i telefonen och rabblade på en lång ramsa om hur söt och snäll veterinär-Elisabet var samt att jag förmodligen skulle börja gråta av tacksamhet vilken sekund som helst. Efter en stund skrattade hon lite generat och sa att vi kanske skulle höras imorgon igen istället och att hon inte brukade känna sig så här omtyckt mer än av sin hund.

I övrigt har jag skällt på min telefon, min dator, kaffeautomaten samt vädret. Men sen har jag aldrig påstått att jag har ett jämt humör heller.

Den här veckan har jag fuskat med träningen pga allt på jobbet. Idag var det en vecka sen sist. Det känns verkligen på dom små muskelgrupperna. Biceps och triceps fick en smärre chock. Knäna gör fortfarande ont, men jag försöker att inte låtsas om det.

Idag har jag målat om lite möbler. Nu när gästrummet är färdigt passar en del av möblerna inte in längre. Som ett sista försök innan jag måste köpa nya försöker jag att måla om dom. Jag ska stryka på ett lager färg till när jag skrivit klart här. Antingen blir det ok eller åxå inte. Det spelar ju liksom inte så stor roll. Blir det bra är det ju förstås positivt eftersom jag tjänar pengar.

Vissa saker blir jag yr i huvudet av och får smått panik när jag tänker på, t ex hur kan universum vara oändligt, vad händer när man dör etc. För ett tag sen läste jag Alla kungens hästar. Det var en hyfsat filosofisk bok som tog upp många existentiella frågor. Något som författaren skrev om har jag funderat på. När en händelse har inträffat och det inte längre finns kvar någon som varit med om den för att de t ex är döda, och ingen heller har hört talas om den; finns den då? Låter det när ett träd faller i skogen om ingen hör på?
Som sagt, yr i huvudet...

Sorgsen. En sån där känsla som bara slår till ibland. Slår omkull. Plattar till. Helst utan förvarning. Vissa kommer ur drömmar. Det var en klok människa som en gång sa att jag borde drömma mycket. Någonstans måste man bearbeta saker, händelser. Sömn är ett gissel. Antingen befriande eller plågsamt.

Var på fest hemma hos Mia ikväll. Hade egentligen ingen lust, men samtidigt är det jättekul att hon är hemma igen. Stannade dock inte så länge. Ibland lyckas man inte leva upp till förväntingarna om glad och social och då är det lika bra att ge upp.

Gjorde klart gästrummet idag, så nu är folk välkomna att hälsa på och stanna över igen. Det blev bra.

Äntligen hemma från min roadtrip med mig själv. Den började klockan sju igår morse när snällgrannen Tomas kom med sin taktor och skottade ut mig och bilen. Självklart hade det kommit massor med snö under natten... Varje år när det kommer snö här i södra Sverige verkar alla få en chock. Efter första skottningen har ju liksom den budgeten tagit slut och snön ligger djup på vägarna. Så åxå igår. Till Mönsterås, som ligger fem mil norr om Kalmar, tog det en timme. Nånstans mellan Oskarshamn och Norrköping blev det betydligt bättre och därifrån rullade det på bra. Gps:en lyckades lura mig, men trots det hann jag i tid till gårdagens möte utanför Vingåker.
En av mina fobier är att köra bil i städer jag inte hittar i (detta vet bla Bine om). Med gps:en går det lite bättre. Som jag har skrivit förut så gör denna mig dessvärre till en trafikfara. Där gps:en säger att jag ska köra, där jävlar kör jag om det så är bilar eller människor eller annat i vägen. Hittade i alla fall relativt smidigt till hotellet i Uppsala. Fint hotell och efter en liten shoppingrunda och mat låg jag i sängen framför tvn redan vid åtta.
Idag bar det iväg till ett ställe strax utanför Uppsala. Hade möte fram till lunch och sen var det den inte allför roliga vägen tillbaka. Då saknade jag verkligen sällskap...
Ett tecken på att jag var trött när jag var tillbaka i Kalmar var när jag höll på att få ett hysteriskt anfall på Coop när jag inte hittade dom konserverade ärtorna och att jag på allvar tyckte att det skulle vara en bra idé att köra över nån på parkeringen...

Min finaste katt ligger fortfarande på Djursjukhuset. Tidigare i veckan var vi och veterinären helt inställda på att avliva henne. Ingenting stämde och hon led verkligen. Nu verkar det ha vänt lite. Idag hade hon rest på sig och spunnit lite när dom klappat på henne. Tyvärr handlar ju det här om ekonomi åxå. Vi har ett tak på vår försäkring på 20 000. Det kommer hon upp i nu i helgen. Det som veterinären föreslog var att vi kan prova att ta hem henne efter helgen och fortsätta sondmata henne hemma. Detta, plus alla hennes  mediciner, kräver dock massa tid. Mamma har lovat att hjälpa till med henne när jag jobbar. Jag känner inte så mycket alls. På nåt sätt känns det som att jag redan sörjt henne och att få tillbaka henne känns liksom inte verkligt.

Om Bimbo inte visar någon förbättring till imorgon eller dagen därpå kommer vi att få ta bort henne. Jag har svårt att sluta gråta.

Idag var det den vanliga veterinären som svarade i telefonen igen. Det kändes tryggt. Infektionen hade nått lungorna på Bimbo, så nu hade hon lunginflammation också. Veterinär-Elisabet sa att vi skulle ta en dag i taget, men hon ville inte ge upp på henne än. Detta plus en enorm arbetsbelasting bidrog nog till att vissa gamla känningar gjorde sig påminda idag igen. Jag hatar det. Verkligen hatar. Panikringde till Bine och vi pratade om vädret en stund. Det hjälpte. Sen var det bara att köra på igen.

Mina knän har inte mått så bra av träningen på sista tiden. Igår hade jag tänkt minska lite på vikterna, men det är inte så lätt när man väl står där. Man vet ju vad man kan, så då vill man ju inte ta mindre. Försökte värma upp lite mer innan passet, så det gick trots allt ganska bra. Nästan inga känningar alls. Egentligen skulle jag vilja simma ibland åxå. Synd bara att det är så äckligt i simhallen och att det är så fullt med saktsimmande pensionärer... Själv simmar jag nämligen nästan fortast i världen...

Magnus har varit i Göteborg idag. Han borde hämta mig på jobbet snart. Under tiden gör jag viktiga saker som t ex bloggar.

Satt precis på Eniros kartprogram och försökte planera min vecka. På torsdag morgon åker jag till Vingåker för ett besök på en p12. Jag ska var där vid 12.30, så enligt mina beräkningar borde jag åka strax efter sju. Jag har kört till Vingåker en gång tidigare och det gick bra. TIll Norrköping är det ju liksom raka vägen och väl där så svängde man till vänster. Efter besöket i Vingåker beger jag mig vidare mot Uppsala. Enrio säger att det borde ta ca 2,5 timmar att köra däremellan. I Uppsala sover jag sen till fredag morgon. Vid 09 på fredag ska jag infinna mig på en p12 utanför Uppsala. Hur jag ska hitta dit får bli ett senare problem. Mötet där beräknas hålla på till ca 13. Därefter kör jag tillbaka till Kalmar. Det ska ta strax över 5,5 timmar. Känner jag mig själv rätt så är jag snortrött efter detta. Fast samtidigt skönta att kunna slå samman det.
Jag känner att det här inlägget mest är till för att jag ska få en överblick över vad jag ska göra...

Idag mådde Bimbo sämre igen. Hon hade spytt upp det hon fått i sonden och fått tillbaka febern. Veterinären skulle försöka ändra innehållet i sonden till något ännu snällare, ta fler blodprov och röntga henne igen för att se att det inte spridit sig till lungorna. Här hemma är det tomt utan min finaste hårboll. Jag tror att Sesam saknar något att leka med och sova bredvid dagarna igenom åxå.

Idag sov jag superlänge. Jag gick upp vid halv tio och ringde veterinären, men sen gick jag tillbaka till sängen igen. Det hade gått bra att sätta i sonden, men i övrigt är det i stort sett oförändrat. Jag hoppas hon kommer att må bättre av lite näring.

Vi har fortsatt lite däruppe idag. Innan vi började tummade vi på att vi inte skulle bli ovänner. Det gick ganska bra.

Nu har vi sett klart på True Blood. Det känns tomt! Jag har abstinens efter nästa säsong... Nån som har nåt förslag på annan bra serie?

Helt sjuk vecka. Jag är tacksam för att det är helg nu. I den här takten kommer jag snart att spräcka jobbets årsbudgeten helt på egen hand.
Bimbo ligger fortfarande på Djursjukhuset och är jättesjuk. Idag ska veterinären söva henne och sätta in en sond eftersom hon inte kan äta och kommer att svälta ihjäl annar, plus att organen blir påverkade. Håller tummarna för att sövningen går bra. Egentligen ville dom inte göra det, men det fanns liksom inget val. Sesam är fortfarande lite snorig, men i övrigt frisk.

Igår hade jag grymt ont i knäna under träningen. Blir lite orolig för att dom ska börja jävlas och sabba min motion. Har känt av dom nu ett tag, men igår var det mycket värre. Har även lyckat sträcka skuldran på nåt sätt.

Detta var dagens klaginlägg.

Fan

Nu ligger Bimbo inlagd på sjukhus. Efter igår blev hon bara sämre och sämre. Vid två inatt låg hon mellan mig och Magnus i sängen och kippade efter andan. Vi låg på varsin sida och tittade hjälplöst på henne. Magnus gick ut och satte sig med henne en stund i soffan för att jag skulle få sova. Det lyckade jag naturligtvis inte med... Idag hade hon inte ens blivit arg när dom tagit tempen eller stuckit nålen i armen på henne. Ni som känner Bimbo vet att hon med all säkerhet hade försökt mörda personen som försökt göra detta på henne i normala fall. Det går inte alls bra för våra djur...

Idag blev jobbet bombhotat. En man hade ringt in till kommunens växel och lämnat ett hot som gällde socialtjänsten och stadshuset. Vid 14.00 blev vi avhysta från bygget. Efter det fick vi inte hämta våra saker, bilar, cyklar eller något som vi behövde. Pappa fick komma och hämta mig och sen fick jag vara hos dem tills faran var avblåst. Fan, vad förbannad jag blir på idioter som gör sånt! Ikväll står det på nätet att de tagit in en kille som de misstänkte var den skyldige. Tänk all arbetstid och alla skattepengar som sånt här kostar!

Mamma hade So what med Pink på hjärnan idag. Det kändes mycket märkligt när hon gick omkring och skrålade So what, I am a rockstar, I got my rock moves...

Jag och Magnus tillbrigar kvällarna med att kolla på avsnitt av den grymma serien True Blood. Har ni inte sett något avsnitt av serien - gör det! Fullkomligt älskar!

Jag håller på att stressa ihjäl mig, vilket nyss fick till följd att jag bara stod och stirrade framför mig. Pausar med lite bloggande och kaffe istället. Skällde för övrigt ut kaffeautomaten för att den jobbade för sakta...

Idag var Magnus på Djursjukhuset med Sesam och Bimbo. Sesam har smittat Bimbo vilket fick till följd att hon blev ännu sjukare än han. Imorse låg hon på golvet och utstötte otäcka ljud med munnen öppen och tungan hängandes utanför. Tydligen var det bara en förkylning, sa veterinären. Sesam hade varit snäll och rädd som vanligt. Bimbo hade varit sur och aggressiv! Två stycken hade hållt henne och en tagit tempen. Dom hade även vätskat upp henne lite, men sen fick båda åka hem. Vi fick rabatt på priset eftersom den troliga anledningen är att Sesam blev smittad när han låg inne förra gången.

Köpte ett gråsvart nagellack igår som jag smetade på. Jag är så ovan vid att ha något på naglarna, så jag hajjar till varje gång jag ser dem. Tidigare har jag ju alltid hållt på med hästar och då är det totalt meningslöst att försöka ha normala naglar. Nu är det ju snart två år sen jag slutade med det så jag kanske kan börja piffa lite.