sländan

Jag skriver inte så mycket nu för tiden. Det är egentligen inte det att jag inte har något att säga, jag vet bara inte hur. Idag var jag hemma från jobbet. Jag är aldrig hemma och det kändes inte bra den här gången heller. Det är väl det där med att man ska jobba och slita som en ordentlig arbetare för att förtjäna sin lön. Även att man bara är borta en dag så lyckas telefonsvararen och mailen ändå vara fulla med arga meddelanden från folk. Undra vad dom skulle göra om man inte fanns?

Tränade för första gången på tre veckor idag. Det var vidrigt. Antingen får jag aldrig mer sluta träna eller så får jag aldrig mer börja efter ett uppehåll. Redan efter en kvart in i passet skakade mina ben så mycket att de knappt kunde stå upprätta. Och envis som man är kan man ju inte minska vikter heller. Fast det är väl det här jag mår bäst av, några slags rutiner som binder samman dagarna. Undra om man kan utveckla diagnoser på äldre dar. I så fall har jag nog gjort det. Den där jäkla rastlösheten...

Grattis till Johanna som har fått en liten Tove! Hoppas allt har gått bra! Saknar dig!

Jag är glad att jag har dig gumman. Och fåret Shaun! Allt skulle bli så mycket svårare och tyngre annars.

Jag borde inte titta på idrottsevenemang. Varje gång jag gör det tycks det gå åt helvete. Fotbollen igår-kasst, tennisen idag-kasst.

Igår firade jag och Bine nationaldagen. Det är liksom vår helgdag. Detta är andra året i rad och vi har redan beslutat oss för att göra det till en tradition. Vi bosatte oss i mammas hus igår, lagade mat, drack diverse alkoholhaltiga drycker och sjöng en trudilutt på Du gamla, du fria för att uppmärksamma dagen. Åkte in till stan och "kollade" på fotbollen. Ibörjan var vi ganska engagerade, men allteftersom matchen gick svalnade intresset. Vid  tolvsnåret gick vi och käkade och sen åkte vi hem. Tog en liten nattdrink, spelade ett parti yatzy och lyssnade på musik innan vi toksomnade.
Idag har varit en ganska otrevlig dag. Vid tolvtiden lyckades vi resa oss ur sängen och sen har det fortsatt i ungefär samma tempo. Dagens insats var att klippa mammas gräsmatta på framsidan. Efter det var jag tvungen att åka hem och sova lite igen.
Nu har jag precis ätit pizza och för mycket godis. Jag tänker inte röra mig förrän det är dags för sängen.

Jag hittade en gammal skiva idag.

Det är uppochner. Allt. Jag vet ingenting. Jag vet allt. Glad, ledsen, glad. Varför bestämma sig? Bine, kommer du ihåg när vi pratade om att handla i det här tillståndet? Försök kombinera en middag med följande: en ananas, mjölk, chips, rosor och en pocketbok. För övrigt så saknar jag dig.
Det är näst sista sänkningen för nu. Jag kommer att klara det. Eller? Jag ska klara det!
Dagens middag blev för övrigt en påse chips och lite rosé.

Att jobba när solen skiner och värmen lockar är inte lätt. Efter en placering i förmiddags tyckte jag att jag var värd en liten paus. Gick och shoppade söt ny klänning på H&M. Nån sa att det skulle bli sämre väder imorgon. Jag väljer att inte tro på det eftersom klänningen då ska ha invigning. Är det någon som inte vill ha semester nu? Jag kommer att räkna dagarna de kommande sex veckorna.

Igår var jag hemma hos Elwira på något slags hudvårdsparty. Elwira hade redan förvarnat stackars Sanna som skulle hålla i det att vi var en hoper hopplösa som förmodligen inte skulle köpa en enda pryl. Jag, Elwira, Helena, Susanne och Tina satt ändå andaktigt kring bordet och lyssnade uppmärksamt på Sanna och smetade in oss efter instruktioner. Att det ska kräva så mycket arbete för att bli lite ren och fuktig! Precis som jag visste innan skulle jag aldrig slänga ut så mycket pengar på något som jag förmodligen aldrig skulle använda. Som tur var köpte dom andra lite. Efteråt kom Carina också och då drack vi vin. Det är jag bättre på!

Idag har jag grävt ner växterna jag köpte igår. Passade även på att göra om fd sandlådan till en ny rabatt. Hur mycket växter jag än köper tycks det ändå aldrig vara tillräckligt. Resten av dagen har även den tillbringats i solen. I solstolen, på filten i gräsmattan, läsandes, sovandes. För ett tag sen grillade vi och sen cyklade jag en runda. Sommarjävlarna har invarderat stugområdet nu. Det kryllar av lättklädda pensionärer, familjer och barn. Samtidigt tycker jag ju att det är lite mysigt. Ett tecken på sommar.

Det är sommar. På riktigt. Vinden är sådär ljum som den bara kan vara om det är sommar. Efter vissa inköp i förmiddags har jag legat med en bok och cola i trädgården. Snart bär det av till Elwira där vi ska kladda med smink och dricka vin.
Min klematis (observera stavningen Åsa) växer och frodas. Den har tagit sitt första tag om mullbärsträdet nu. När Magnus klippte gräset igår gick han en stor omväg runt den. Han ville väl inte riskera förra gångens hysteri...

Jag har ont i ryggen. I övrigt har jag inget att säga.
Over and out.

Fyra dagars ledighet är över. Den har varit välbehövlig. En liten glimt av den semester som ännu väntar. Viss magkatarr har bidragit till att orken inte varit på topp, men idag har jag äntligen känt mig som mig själv igen.
Fredagen tillbringades i Kristianopel med Magnus, lördagen bla hemma hos Elwira och idag har jag varit i Vedby och ridit. Crazy flyttade därifrån för ganska exakt två år sen. Sedan dess har jag inte varit där. Inte en enda gång. Idag förstod jag hur mycket jag saknat det. Borstade och luktade på Charlie och red en sväng i skogen. Att borra in näsan i halsen och stryka man under fingrar är en alldeles speciell känsla. Ikväll har vi grillat och sen tog rastlösheten tag i mig igen. Cyklade ner till vattnet och tog bla bilden nedan. Det känns att sommaren är på väg. Värmen känns mer pålitlig och kvällens myggor mer påtagliga.

Jag (rusar ut på gräsmattan medan Magnus klipper gräset): Mörda inte min klematis! Obersvera att jag pekar och gestikulerar samtidigt!
Magnus (tre minuter senare): Jag råkade visst köra över den där växten...
Jag: Men vad fan, vad var det du inte fattade?!
Som tur är var det bara en del av klematisen som fick sätta sitt liv till. Jag satt och tjurade på altanen en lång stund innan jag vågade gå fram och konstatera vad den omilda framfarten gjort med den. Det är fan inte lätt att vara växt hemma hos oss här i Sandvik..

Det regnar bomull från himlen. Jag antar att det kommer från någon slags växt. Jag vet inte vilken, så bomull från himlen känns mest rätt. Jag har blivit beroende av att titta på havet, på rapsfälten. Som att jag inte kan se tillräckligt innan de försvinner. Inte havet kanske, men rapsen. Det gula, vidsträckta som är så vackert att det gör ont i ögonen. Istället för att gå cyklar jag. För att hinna se mer, känna mer. Världen är som mest vacker nu. Visar upp sin bästa sida. I kontrast.

Rastlösheten är svår i år. Jag vet inte om det hör samman med årstiden. Förmodligen så underlättar den i alla fall. Jag fyser inte när den driver mig ut, bort. Havet lugnar. Kluckandet mot stenar fyller med ro för en stund. Det är konstigt att man kan vara så rastlös och så trött på samma gång. Orken är borta. Humöret sviker allt oftare. Undrande blickar. Det här är något jag måste igenom. Det är det varje gång. Jag kommer att finna lugn. Jag måste få ta det i min takt. Hur skulle man beskriva sig själv? Jag vet faktiskt inte.

Ibland behövs den där friheten. Det som lossar på trycket, gör det lättare att andas. Att dingla med benen från en brygga. Att se klarare. Andas in. Andas ut.

Idag är en seg dag. Igår var jag på Krögers med Mathias, så det kan ha ett samband. Trevligt var det i alla fall.
Veckans stress har satt sig på magen (som alltid) och jag har tappat två kilo. Effektiv diet vill jag säga. Försöker väga upp det med godis och andra onyttigheter. Varför är det alltid lättare att pilla i sig godis, chips och annat skit än mat? Jaja, allt som stannar kvar tas tacksamt emot.
På tvn står Melodifestivalen på i bakgrunden. Vilket jävla skit! 

Det är spännande i de småländska skogarna!
Jag: Här kör vi för här hittar jag!
Mia och Tomas: Är du verkligen säker på det?
Jag: Jaa!
Självklart hittade jag inte och vi fick några extra mils sightseeing, men till slut kom vi dock fram! På hemvägen hände det absolut bästa på hela dagen!
Jag (skriker av upphetsning): En älg!!!
Mia och Tomas: Ja, titta.
Jag: Men ser ni inte, det är ju en älg! En älg!!!
Jag vet inte om folk i allmänhet brukar springa in i älgar och därför inte tycker att det är så märkvärdigt, men jag brukar i alla fall inte det. Och så nära. Jag har varit nöjd resten av dagen och berättat för alla om älgen. 

Jag har alltid varit glömsk. Tror jag. Det är ju liksom svårt att komma ihåg, det också. Jag tror att jag har ärvt det från mamma. Saker jag lätt glömmer bort är; saker jag gjort längre tillbaka än 24 timmar sen, filmer jag sett, namn, allt som jag borde göra som jag inte har skrivit upp på en lapp, saker jag borde göra och som står på lappen som jag glömmer att titta på etc... Det är främst människor jag umgås med ofta som märker av det. Magnus och Bine är två bra exempel. Idag påpekade Mia att jag ofta såg så frågande ut när hon sa något. Hon undrade om man borde ha så dåligt minne vid den här åldern. Jag fasar för hur det blir när jag blir äldre.

Imorgon ska jag till Jönköping och på torsdag till Eksjö. Roadtriper med andra ord.