Stjärndamm...
Stjärnbilder och Avstånden
Det är svart
och det är aldrig någon som ser
när stjärnor föds
- avståndet till ljuset
är alldeles för långt
och vår egen tomhet
tar allt för stor plats
Här finns bara asfalt och betong
och vi slår oss blodiga i kampen
för att känna
- om så bara något
Och knivarna bär blodet
av våren som aldrig kom
Rinner längs armar, längs kinder
i skydd av mörkret
till sjöar bakom ärr
Det var någon som berättade
om kärlek
om prinsar och prinsessor
om ett land som lät vackert
där lyckan inte var köpt
En illusion av något glömt
något begravt
för att överleva
Ljusen som glittrar är kemiska
för där riktiga stjärnor dör
är precis som i sagorna
- alldeles för långt borta
och ingen vet att du slocknade
för länge sen
Kommentarer
Postat av: Åsa
Är det du som författat dikterna? Riktigt poetiska ju! Lite annat än våra hästdikter som vi skrev när vi var små... hjärta och smärta!
Postat av: Sländan
Hmm, ja... Haha, ja det var tider det. Största sorgen var när hästen blev såld..
Postat av: Carolina
Hej vännen!
Gud vad du är duktig på att skriva! Du kanske skulle bli diktförfattare.
Kul att hitta till din sida, då vet jag vad som händer i livet ditt nu när vi aldrig ses.
Ska in till stan på lördag, du har inte tid med en snabbfika?
Postat av: Sländan
Fika säger jag ju aldrig nej till! Vi kan väl höras på fredag eller nåt!
Trackback
