sländan

Handledningen var riktigt trevlig idag. På förra arbetsplatsen hade vi en handledare som jag inte alls gillade. Hon som vi har nu är helt annorlunda. Det har tagit lite tid att slappna av och förstå att det inte är detsamma längre.
Besöket som jag trodde skulle bli jobbigt idag blev jobbigt. Ett sånt som väcker mycket och som kommer att kräva ännu mer. Det här jobbet ger ju inga möjligheter till att skjuta saker framför sig heller. Det som är akut är verkligen akut och måste tas omhand med en gång, helst tidigare. Trots detta avgudar jag mitt jobb.

Ibland väntar man i flera år på att något ska ändras. Som att det skulle ske av sig själv, bara man önskar tillräckligt mycket. Att det inte kommer att kräva något, inte göra ont, bara passera förbi och bli ljus. Ofta fungerar det inte så. Det som irriterar nu är att ingenting händer. Att kapitulera är svårt, att inte bli hörd är svårare. Jag väntar varje dag, men fortfarande inget svar. Hur noga jag än tittar i brevlådan är det fortfarande ett kuvert som saknas.