sländan

Efter mycket pusslande kom vi till slut iväg till Skövde, Jonathan och jag. Vi skulle hälsa på en tjej som vi har placerad i närheten. Skövde var.. ja.. som en allmänt tråkig stad en tisdag. Hotellet var skrämmande lik en kvarleva från någon öststat på 80-talet. Inte speciellt charmigt med andra ord.
Medan vi var iväg rasade mycket i ett annat ärende. Vissa berör mer än andra. Detta var ett sånt. Jessica var en ängel och tog hand om allt, men det har varit svårt att inte tänka på, att inte kunna påverka.

Förändring kommer att kräva mycket arbete, var det någon som sa. Jag höll med samtidigt som jag var livrädd. Att stänga av, att inte tänka, inte finnas är så mycket lättare. Det som inte syns finns ju inte, eller hur är det? Någonstans någongång kommer man till en punkt när det inte fungerar längre. Den tiden är nog nu. Långt där inne finns lite hopp om att det kanske finns andra sätt, såna som jag inte provat, såna som är bättre.