sländan

Igår gick jag och katterna och la oss strax innan tio. Sesam sover på mina ben och Bimbo på Magnus sida av sängen när han inte är hemma. Jag håller på att läsa femte boken av Mari Ljungstedt. Jag hinner inte så många sidor på kvällarna innan jag somnar. Igår hade jag precis lagt mig, kissarna hade hittat sina  platser och boken var redo. Då jävlar smällde det till! Hade jag bott i stan hade jag trott att det var en sopbil som håll på att tömma en container eller nåt liknande. Ett sånt ljud var det. Katterna flög upp från sin dvala och sen stod vi uppradade och tittade ut mot mörkret. Jag tassade ut i vardagsrummet och tittade ut genom fönstret. Det var kolmörkt (precis som det brukar vara på landet på kvällarna).
Idag har jag konstaterat att ingenting har vält eller gått sönder. Grannarna bor inte nära huset och skulle definitivt inte vara ute i ösregnet bara för att skrämma mig. Åska var det inte för det var liksom inget åskljud. Kvar blir alltså spöken! Jag, katterna och ett gäng spöken. Det känns ju betryggande..