Smärta

Idag kan jag knappt röra mig. Varje litet steg eller förflyttning gör för jävla ont. Det är livsfarligt med träning. Särskilt för Mia... När jag skulle svara i telefonen första gången i morse på jobbet kunde jag inte lyfta luren ända upp till örat, utan fick böja ner huvudet... Sen har det bara blivit värre. Jag måste sluta att sluta träna hela tiden. Att börja om gör ju alltid lika ont.

Jag och Bine gick och tröst-shoppade på Carlings efter jobbet. Jag köpte som vanligt en t-shirt. Min garderob kommer som sagt snart se ut som innan rensningen. Vi tyckte att vi kunde behöva det efter en vecka på jobbet som fick ett ovanligt tufft slut. Ibland måste man ta beslut som man inte känner sig bekväm i. För att det kanske kommer att hjälpa. För att man inte längre bara kan stå vid sidan och se på. Eloge till Binsan för det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0