sländan

Jag börjar känna den där sköna känslan med träningen igen. Den som gör att man längtar och att det känns mer bra i kroppen än jobbigt. Idag ökade jag vikterna och det var helt ok. Den irritationen som funnits i kroppen hela dagen fick en stunds utlopp. Den kom tillbaka, men för en liten stund var det ro. Irritation blandat med sorg. Det är så det känns. Jag vet inte varför, jag vet bara att den är där. Känslan. Det kommer att gå över. Det går alltid över.

Jag började läsa Möss och människor igår. Redan i förorden älskade jag den. Steinbeck är en underbar författare och Öster om Eden är en bok som jag, trots min avsaknad av minne, aldrig glömmer. Det finns få böcker som verkligen berör. Många som är bra och underhållande för stunden, men få som verkligen stannar. Det är skillnad med poeter. Dom har en alldeles särskild väg till hjärtat. Ord som rör vid själen.