sländan

Sorgsen. Jag är dålig på att hantera det och jag kommer sällan så långt att jag vet varför.  Det tar stopp långt tidigare. Då, när man lyfter blicken, eller sänker den. Jag har lovat att försöka. Att sätta ord på saker. Men finns det ord till allt?

Idag var jag hemma hos Linda och hennes två jättefina barn efter jobbet. Mys! Anton är så stor nu. Och Vilmer så liten.

Bonden kom förbi och undrade om vi ville ha en fjärdedels gris till jul. Jag har undvikit honom för att slippa frågan. Egentligen vill jag inte det, men det känns ohyfsat att säga nej. Jag ska hämta honom på lördag förmiddag. Jag vill inte tänka på arbetet innan han hamnar i frysen. Till att börja med måste jag sluta kalla han för "han".