sländan

Idag gick jag upp, åt frukost, kollade en stund på tv, blev kanontrött och somnade några timmar igen. Den där tuppluren efter frukosten är verkligen hur skön som helst. Fast ärligt, hur stort behov kan man ha av den egenligen?

Åkte hem och hälsade på mamma, Anders och Emma en stund. Tubbe har nog alla np-diagnoser man kan komma på. Hyperaktiv, förvirrad och totalt oförstående inför sin egna storlek (särskilt på huvudet) och sin vikt. Samtidigt är han alltid så glad, så man kan inte bli arg på honom.

Skulle vara lite duktig och springa en runda innan det blev mörkt. Det gick åt he...e. Orkade verkligen inte lyfta på benen. så mer än halva rundan gick jag. På hemvägen skulle jag gena genom skogen. Problemet med min totala avsaknad av lokalsinne visade sig genast. Tidigare har jag bara gått den vägen från andra hållet, från huset. Nu hittade jag inte en enda stig, utan fick slå mig fram bland riset och alla vattenpölar. Jävla skog...

Imorgon är det måndag igen och jag har inte haft nån måndagsångest hittills på hela året!