sländan

Ännu en helt ok dag! Jobbet börjar rulla på och nu tror jag faktiskt att jag har någorlunda koll på mina ärenden. Med detta vill säga; jag låter inte som ett enda stort frågetecken när någon ringer och berättar/frågar nåt om en av mina ungdomar.
Mina kollegor har varit underbart hjälpsamma och trevliga. Dom står ut med mina miljoner frågor och lyssnar och bollar tankar, trots att dom har fullt upp och är stressade med sina egna ärenden. Jag är otroligt tacksam för det! Sen skadar det ju inte att dom är enormt roliga och flamsiga emellanåt! Det är nog nödvändigt i ett sånt här jobb.

Idag diskuterade vi nyårslöften. Jag kom på att jag aldrig avlägger något. Med tanke på min bristande förmåga att upprätthålla saker, är det nog lika bra.. Jag gillar Sandras löfte inför 2008; att bli smal och lycklig! Då sätter man ribban direkt! :D Hur brukar ni göra? Och framför allt, har ni nånsin avlagt ett löfte som ni faktiskt lyckats hålla?

Emil kom förbi efter jobbet och tog en kopp kaffe. Jag fick äntligen chansen att uppdatera mig på jobbskvaller! Det är konstigt, med tanke på hur ledsen jag var innan jag slutade på bup är jag faktiskt glad för att jag gjorde det nu. Jag känner att jag utvecklas, både i min yrkesroll och som människa. Det var en period i livet som jag är otroligt tacksam över, men som jag lämnat bakom mig. Jag kommer dock aldrig att glömma den, särskilt inte alla underbara kollegor!

Nu är det dags att ställa sig vid spisen och laga mat till den förbannade matlådan. Min frukostfil är slut åxå. Typiskt.. Har ni smakat den, fil med banan och lime? Jag vet, det låter äckligt men är så himelskt gott! Fil och musli; guds gåva till mänskligheten!