sländan

Idag har jag varit på ytterligare infobesök, fått datautbilding och försökt läsa in mig på mina ungdomar. Ju mer jag försöker lära mig desto mer förvirrad blir jag. Jag tror att min hjärna är överfull. Så fort jag försöker lära mig nåt nytt försvinner det jag lärde mig för fem minuter sen.. Demensen kommer tidigt i år..

När jag kom hem i eftermiddags la jag mig i soffan och sov middag. Första gången den här veckan som jag tillåter mig att göra det. Självklart blev jag väckt av att dörrklockan ringde. NIssen som mäter av vattnet stod utanför och informerade om att han tänkte göra just det, mäta av vattnet. Jag undrade om jag skulle följa med honom, men det behövde jag inte. Han däremot behövde tydligen väcka mig...

Har bakat scones, druckit te och kollat på tv nu ikväll. Pratade en stund med mamma i telefon. Det var första gången den här veckan som jag har orkat ringa till någon. Det är så himla mycket nya intryck så jag har inte orkat försöka berätta för någon hur det är. Pratar med Johanna på msnen nu. Hon jobbar på ett ungdomsteam i Göteborg. Känns bra att ha någon utanför den egna arbetsplatsen som vet hur det är!

Jag trivs i alla fall, tror jag. På nåt sätt var det nog en mening med att jag skulle komma ifrån BUP och lära mig nåt nytt. Jag tror att det är farligt att fastna på samma arbetsplats för länge, särskilt nu i början. Eftersom jag trivdes så bra där hade jag säkert blivit kvar om möjligheten hade funnits. Nu tvingades jag välja ett annat alternativ och med facit i hand tror jag att det var bra. När den värsta saknade lagt sig ser tillvaron ganska ljus ut igen!