sländan

Jag har varit utan medicin sen i torsdags. Inte för att det tillhör någon utarbetad plan, utan för att jag är slarvig och förvirrad. Jag mår bra. Jag märker saker som inte är som de borde, men inte värre än att det är ok. Mardrömmarna kommer tillbaka, sömnen blir störd, illamåendet, det ständiga. Det är inte dags ännu, det är inte så det är bestämt. Skillnaden mot förr är att det känns annorlunda, som att nästa gång kommer att lyckas. Jag håller tummarna och kryssar kryss på handen. En påminnelse om att gå förbi apoteket imorgon för att invänta det rätta ögonblicket. Det är på väg. Jag är på väg.