sländan

Idag har Johanna och bebis-Emma varit och hälsat på. Emma är fem månader. Jag undrar hur länge man är bebis? Hur som helst så var hon alldeles bedårande. Stora kloka ögon som följde allt som hände. Hon låg på en filt på altanen och såg sådär oförskämt nöjd ut. Eftersom jag inte har några egna barn är jag alltid faschinerad av andras förlossningshistorier. Ungefär som när man var liten och hörde spökhistorier; egentligen tyckte man att det var så läskit så man knappt vågade lyssna, men man gjorde det ändå. Någon slags skräckblandad förtjusning.

Gick promenix med Winnerbäck i lurarna, ner förbi stranden och upp bland åkrarna. Träffade den alldeles fantastiska killen med downs syndrom nere vid kiosken. Han berättade att han var här nu och skulle stanna hela sommaren och att vi kanske kunde bada nångång. Han är en sån människa man blir glad av.

Körde och hämtade mitt paket med böcker från Adlibris i Ljungbyholm. Sex nya olästa böcker! Just nu håller jag på att läsa Brunstkalendern, men den är snart slut. Har legat utsträckt i soffan på altanen nu på kvällen, nerkrupen under en filt med en rosa drink och läst. Trött i kroppen och trött i tanken och det enda som hördes var vinden och orden om kärlek, sorg och saknad. Ungefär som livet.