sländan

Det känna lite ensamt idag. Självvald, men ändå lite gnagande. Sov länge, som alltid på lördagar. Gick ut och räfsade löv. Det blåste och regnade så efter nån timme gav jag upp. Det är massa löv kvar... När jag stod med räfsan i högsta hugg och tankarna långt borta kom grannbondens hund springandes från ingenstans. Jag hörde henne inte när hon kom utan blev helt enkelt bara överfallen av en stor svart sak. Sekunden innan hjärnan hann fatta att det var en hund hanns många tankar tänkas. Blir jag överfallen av ett rådjur (verkar ju ytterst osannolikt eftersom dom inte är kända för att överfalla), lejon (också osannolikt) eller annat förhistoriskt djur som av någon anledning bestämt sig för att mörda just mig? Upptäkten av att det var en glad svart labbe var ganska befriande! Efter en stund kom bondfrun och hunden försvann.

Kollade på en film så jag glömt bort att jag köpt. Det handlade om en läkare (Edward Norton) och hans fru (Naomi Watts) som åkte till Kina på 1920-talet för att jobba med koleraepedemin. Om vad kärlek (och avsaknaden därutav) kan göra med människor. Den var ganska ok för en lördagseftermiddag!