obetydliga, liksom du

solen har svarta sprickor
och du är äldre nu
åren formar ringar
gömmer sig i röken
försvinner lika lätt
som ett människoliv


obetydliga


bränner sönder, fryser ihjäl
och ingen minns
meningen
den som räddar liv
försvann i jakten på lyckan
liksom du

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0