sländan

Idag gick jag hem efter halva dagen på jobbet. Fan, jag som aldrig är hemma.. Jag brukar ju mässa om att det bara handlar om inställning. Intalar man sig att man inte är sjuk så känns det inte.
Jag borde kanske ha märkt signalerna när jag inte orkade stå upp i duschen imorse. Eller att jag inte kunnat behålla mat eller dryck det senaste dygnet. Strunt, tänkte jag och åkte iväg till jobbet och satt där och stirrade framför mig tills jag åkte hem igen.

Idag tog jag i alla fall tag i det där med läkartid pga tröttheten och illamåendet. Och nej, för femtusende gången, jag är inte gravid. Fick tid på torsdag i alla fall. Försök till förklaring på symptom: "jag är trött, orkeslös, mår illa och är mer förvirrad än vanligt". Efter det tittade jag på Doctors på tv. Där handlade det om två fyraåringar som fick altzeimers. Då blev jag rädd.

Imorgon kommer Anticimex. Nu har jag inte hört musen på några dagar, men han ligger nog bara och lurpassar nånstans. En vacker dag vaknar jag med honom bredvid mig på kudden...