Som en söndag borde vara
I eftermiddag har vi varit hemma hos Annika i Vissefjärda. Annika bor där tillsammans med man och två barn i världens största hus. Det är så stort och så fint att man gick bara omkring och gapade först. Förutom jag var där Bine, Sandra, Marie, Jacquelin, Helene och Helenes dotter Ellen. Vi åt grymt god mat följt av fika med kaffe/te följt av ännu mer fika + glögg. Sammantaget en jättemysig söndagseftermiddag i november!
Jag älskar att komma hem till människor jag inte varit hos innan. Jag blir alltid (nästan) så inspirerad av deras hem. Inte för att det kanske är min stil eller hur jag hade valt att ha det, men för att man kan få så många tips och tänka i nya banor. Det här var helt klart ett hem att få idéer från.
På vägen hem körde jag genom dom småländska skogarna med Nirvanas Unplugged-skiva på högsta volym. Bra avslutning!
Jag älskar att komma hem till människor jag inte varit hos innan. Jag blir alltid (nästan) så inspirerad av deras hem. Inte för att det kanske är min stil eller hur jag hade valt att ha det, men för att man kan få så många tips och tänka i nya banor. Det här var helt klart ett hem att få idéer från.
På vägen hem körde jag genom dom småländska skogarna med Nirvanas Unplugged-skiva på högsta volym. Bra avslutning!
Kommentarer
Postat av: Elina
fast att köra genom småländska skogar är läskigt värre i mörker, då sitter jag och snigel-kör i 60 och håller en tumme för att alla skogsvarelser väljer att hålla sig från vägen :o|
Postat av: Louise
Jag kör fort som fan så jag inte ska hinna köra över nåt! ;)
Trackback
