sländan

Igår kväll kom Bine hit. Vi drack te, käkade mackor och kollade på Djurpolisen på tv. Vi pratade även bebisar en stund. Inatt drömde jag att jag var gravid och att jag var jätteglad. Det var bara det att det var inte säkert att man fick en bebis när man väl födde, man kunde lika gärna få ett djur. Jag drömde mig igenom hela förlossningen för att upptäcka att jag fött fram fyra kattungar. Jag minns att jag blev asbesviken i drömmen. Det var ju inte alls det jag ville ha. Samtidigt kunde jag inte visa det eftersom man ju måste älska sina barn oavsett. Jag gick runt på Maxi och letade efter rätt välling till mina kattbebisar...

Idag tog jag mig i kragen och stövlade in till chefen för att diskutera vad som kommer att hända efter årsskiftet. Jag vet ju att alla lediga kommer tillbaka då och att vi blir alldeles för många. Trots det blev jag jättebesviken när jag fick det bekräftat. Inne i min hjärna har det låtit hemskt, men uttalat blev det värre. Jag älskar ju mitt jobb... Vi pratade lite om andra möjligheter inom förvaltningen, men jag lyssnade knappt. Tjurade ihop totalt efter detta, stämplade ut, gick till Systemet och åkte sen hem till mamma för att få mat.
Jag har i för sig nästan alltid älskat mina jobb och trott att det inte kan finnas något roligare. Varje ställe har trots det överträffat det förra. Det som känns surt nu är att det fortfarande är så himla mycket jag inte kan här. Jag skulle behövt några år till för att lära mig allt. Fan!

Nu ska jag äta godis, dricka Bacardi Breezer och kolla på The Pianist. Och jag tycker fortfarande att Magnus borde komma hem snart.