Om att vänta på något
Ofta känns det som att man går omkring och väntar på något. Ett jobb, ett bättre jobb, en familj, mer pengar etc. Går man och väntar på sen så mycket att man glömmer bort nu? Visst måste man ha mål och strävan mot något, men gör det att man glömmer bort det man har? Kanske är det bara för att jag inte har dom där grejerna än som jag oroar mig. Blir det annorlunda när jag får ett fast jobb, en hel familj? Eller hittar man bara nya saker att vänta på då? Är det bara oron i själen som aldrig får ro som gör att det känns så? Jag längtar efter något.
Vattnet över sundet krusar sig. Allt ser blått ut. Himlen, Öland, vattnet och det andra som rör sig därute. Det blir mörkt tidigt nu. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Jag saknar Bine... Det ligger ett trollspö på Elisabets rum. Fråga mig inte varför. Kanske om jag sveper det lite fram och tillbaka och viskar hemliga formler. Kanske blir det lite bättre då. Jag önskar att det var så.
det känns som att man står i ett väntrum hela tiden, att man ska hitta sin riktiga plats i livet om något år eller två. Kan inte riktigt vara tillfreds med det som är NU. men det kanske kan betyda att man är nyfiken på livet och det verkar ju hurtigt och trevligt :o)
Jag tror att alla längtar efter något, det måste man nog för att orka. Och många gånger är ju längtan och resan mer underhållande än målet!
Jo, ni har nog helt rätt. Ibland känns det bara som att man aldrig kommer fram.
Det är ju att alltid ha något att längta efter som gör livet kul! När jag däremot inte har något att längta efter tycker jag att livet är tråkigt och segt.Det behöver ju inte alltid vara stora grejer man längtar efter...
