Om svarta hål och livsångest

Idag när jag körde till jobbet pratade dom om ett fysikexperiment som några trodde skulle leda till att hela jorden försvann in i ett svart hål. Detta skulle ske vid 09.00. Det hände aldrig. Inte för att jag var så värst orolig. Det jag undrar är mer; vad skulle hända ifall det blev så. Med det svarta hålet alltså. Hur skulle vi dö då? Syrebrist, gå upp i rök??? Förmodligen lärde man sig detta i mellanstadiet, men vad fan är ett svart hål? Vadå hål? Vart leder det? Usch, jag gillar inte att tänka på rymden. Det är alldeles för stort, för ogreppbart.

Jobbet är helt sjukt stressig nu. Ingen av mina ungar verkar må bra. Som alltid händer allt på en gång och högen av post-it-lappar på skrivbordet växer så att det snart inte finns en ledig fläck kvar. Jag älskar när det händer saker och helst vill jag ha något att göra hela tiden, men det måste bli bra, det måste bli det allra bästa.

På en lunchrast pratade vi om förmågan att ta beslut. Man fattar så enormt många beslut på jobbet så när man väl kommer hem och slappnar av kan man inte ta ett enda. Vad man ska äta, vilken kanal man ska titta på på tv etc verkar som omöjliga beslut att fatta. De som hade barn upplevde att de överlämnade beslutsfattandet till sin bättre hälft. Det kanske är så det är, man har bara en viss kapacitet och när den tar slut är det blankt.

Idag hämtade jag ut fyra nya böcker på Pressbyrån på vägen hem. Jag älskar att få bokpaket. Jag håller ju egentligen på att läsa Fear of flying, men eftersom den är på engelska (ingen svår alls, men i alla fall) så drar jag mig alltid för att läsa just den. I avsaknad av andra olästa böcker har jag de senaste kvällarna läst Magnus gamla Cafétidningar. Igår tragglade jag mig igenom ett reportage om Fredrik Reinfeldt. Mindre inspirerande...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0