sländan

Idag var jag inställd på att det skulle bli en jobbig dag. Jag visste att jag skulle ha möten jag som inte skulle bli trevliga och jag visste att jag skulle vittna i en rättegång. Vad jag däremot inte visste var att jag inte skulle hinna vara på jobbet mer än fem minuter innan första utskällningen kom. Att folk skäller på mig är ingen fara, men däremot när det är någon man inte räknat med och man inte förstår varför. Jag förstår fortfarande inte, utan är mest arg.

När jag kom hem satte jag mig i solstolen med ett glas rosé och tittade på när Magnus klippte gräset. Det var ungefär den energi som jag orkade frambringa. Nu tänker jag sitta i soffan och glo resten av kvällen.