sländan

Jag har alltid sagt att jag aldrig kommer att skaffa Facebook. Jag brukar vara ganska principfast när jag har fått för mig något. Det sket sig igår. I ett svagt ögonblick av tristess passade jag på att skaffa ett konto. Efteråt skämdes jag. Jag har fortfarande inte fattat meningen med det. Om nån kan upplysa om det så är jag tacksam. På jobbet har det gått en trend i att registrera sig där på sista tiden. Nu kan vi inte bara kan hålla koll på varandra hela dagarna, utan även på fritiden. Vilken tur... Jag och Önnet stod på kontoret och kliade oss i huvudet och försökte förstå hur det fungerade idag. Det gick inget bra.

I övrigt är jag trött och frusen och stel. Jag kommer inte att bli sjuk. Mest för att jag tror att det handlar om inställning och så länge jag vägrar så blir jag det inte heller. Jag tror bara att jag behöver sova. Djupt och länge. Imorse rationaliserade jag bort frukosten och momentet med att se representativ ut. Det gjorde att jag kunde snoosa några gånger extra.