Roadtrip
Äntligen hemma från min roadtrip med mig själv. Den började klockan sju igår morse när snällgrannen Tomas kom med sin taktor och skottade ut mig och bilen. Självklart hade det kommit massor med snö under natten... Varje år när det kommer snö här i södra Sverige verkar alla få en chock. Efter första skottningen har ju liksom den budgeten tagit slut och snön ligger djup på vägarna. Så åxå igår. Till Mönsterås, som ligger fem mil norr om Kalmar, tog det en timme. Nånstans mellan Oskarshamn och Norrköping blev det betydligt bättre och därifrån rullade det på bra. Gps:en lyckades lura mig, men trots det hann jag i tid till gårdagens möte utanför Vingåker.
En av mina fobier är att köra bil i städer jag inte hittar i (detta vet bla Bine om). Med gps:en går det lite bättre. Som jag har skrivit förut så gör denna mig dessvärre till en trafikfara. Där gps:en säger att jag ska köra, där jävlar kör jag om det så är bilar eller människor eller annat i vägen. Hittade i alla fall relativt smidigt till hotellet i Uppsala. Fint hotell och efter en liten shoppingrunda och mat låg jag i sängen framför tvn redan vid åtta.
Idag bar det iväg till ett ställe strax utanför Uppsala. Hade möte fram till lunch och sen var det den inte allför roliga vägen tillbaka. Då saknade jag verkligen sällskap...
Ett tecken på att jag var trött när jag var tillbaka i Kalmar var när jag höll på att få ett hysteriskt anfall på Coop när jag inte hittade dom konserverade ärtorna och att jag på allvar tyckte att det skulle vara en bra idé att köra över nån på parkeringen...
Min finaste katt ligger fortfarande på Djursjukhuset. Tidigare i veckan var vi och veterinären helt inställda på att avliva henne. Ingenting stämde och hon led verkligen. Nu verkar det ha vänt lite. Idag hade hon rest på sig och spunnit lite när dom klappat på henne. Tyvärr handlar ju det här om ekonomi åxå. Vi har ett tak på vår försäkring på 20 000. Det kommer hon upp i nu i helgen. Det som veterinären föreslog var att vi kan prova att ta hem henne efter helgen och fortsätta sondmata henne hemma. Detta, plus alla hennes mediciner, kräver dock massa tid. Mamma har lovat att hjälpa till med henne när jag jobbar. Jag känner inte så mycket alls. På nåt sätt känns det som att jag redan sörjt henne och att få tillbaka henne känns liksom inte verkligt.
En av mina fobier är att köra bil i städer jag inte hittar i (detta vet bla Bine om). Med gps:en går det lite bättre. Som jag har skrivit förut så gör denna mig dessvärre till en trafikfara. Där gps:en säger att jag ska köra, där jävlar kör jag om det så är bilar eller människor eller annat i vägen. Hittade i alla fall relativt smidigt till hotellet i Uppsala. Fint hotell och efter en liten shoppingrunda och mat låg jag i sängen framför tvn redan vid åtta.
Idag bar det iväg till ett ställe strax utanför Uppsala. Hade möte fram till lunch och sen var det den inte allför roliga vägen tillbaka. Då saknade jag verkligen sällskap...
Ett tecken på att jag var trött när jag var tillbaka i Kalmar var när jag höll på att få ett hysteriskt anfall på Coop när jag inte hittade dom konserverade ärtorna och att jag på allvar tyckte att det skulle vara en bra idé att köra över nån på parkeringen...
Min finaste katt ligger fortfarande på Djursjukhuset. Tidigare i veckan var vi och veterinären helt inställda på att avliva henne. Ingenting stämde och hon led verkligen. Nu verkar det ha vänt lite. Idag hade hon rest på sig och spunnit lite när dom klappat på henne. Tyvärr handlar ju det här om ekonomi åxå. Vi har ett tak på vår försäkring på 20 000. Det kommer hon upp i nu i helgen. Det som veterinären föreslog var att vi kan prova att ta hem henne efter helgen och fortsätta sondmata henne hemma. Detta, plus alla hennes mediciner, kräver dock massa tid. Mamma har lovat att hjälpa till med henne när jag jobbar. Jag känner inte så mycket alls. På nåt sätt känns det som att jag redan sörjt henne och att få tillbaka henne känns liksom inte verkligt.
Kommentarer
Postat av: Åsa
Om veterinärerna trodde att Bimbo kunde ha blivit smittad av något som Sesam drog på sig när han var inlagd, tycker jag att de kan behålla henne på sjukhuset en vecka till om de tror att det finns hopp för henne...
Jag tänker på er och håller alla tummar jag kan för att ni ska fixa det!
Postat av: Louise
Jag tycker åxå att det är skumt att dom inte kan stå för en del när dom har lyckats få henne sjuk. Med bara stallhyra och alla hennes mediciner kommer hon att kosta ca 1000 kr om dygnet när försäkringen löpt ut... Då utan provtagningar, röntgen etc.
Trackback
