sländan

Mer förvirrad än vanligt. Som att man tror att man har koll på tillvaron för att bara märka att det är kaos. Saker som snurrar som bara inte kommer fram. Saker man vill säga, men det förblir tyst. Jag hatar tyst. Om det bara fanns en hint om att det inte var farligt så skulle jag göra allt för att bryta den. Något får mig att vilja just det, bryta den. Det har varit tyst alldeles för länge. 28 år.
Idag fick jag en räkning för ett uteblivet besök. Hur viktiga är saker om man inte ens kommer ihåg att gå dit? Eller åtmistone är medveten om att man skiter i det? Inte särskilt, skulle jag tro.
Det händer bra saker åxå. Jag berättar om dom någon annan gång.