sländan

Idag fick jag tillbaka en piggare, mindre spyende katt! Så himla skönt! På jobbet är jag mobbad och folk tittar överseende på mig när jag tjatar på om Sesams åkommor. Blev lite polare med en äldre man på Djursjukhuset. Han satt åxå och väntade på att få hämta sin katt. Han (katten alltså) hette Rufus och var 15 år och hade tagit bort tandsten. Jag kände att jag äntligen hittade en som förstod min oro! ;-) Sesam pratade hela vägen hem och när jag släppte ut honom på hallgolvet hade han stirrat upp sig så pass att han hade fotsvett. Haha!

Nästa vecka ska jag ta beslut om saker och jag vet verkligen inte hur jag ska göra... Vissa dagar känns det bra och andra mindre. Någonstans gnager det att det aldrig har lyckats förut, så varför skulle det göra det denna gången. Samtidigt så skulle det vara skönt att äntligen vara fri från det. Skönt, men otroligt läskigt. Jag vill ha svar och jag irriterar mig på att ingen kan ge mig det, att ingen har facit. Dom säger att det handlar om att våga prova om jag känner mig så pass stark. Men det pendlar ju från dag till dag! Somliga dagar är så långt ifrån starka som man kan komma och hur ska det då gå sen? Jag är ju fenomenal på att undvika att tänka på sånt som är jobbigt, men det här måste jag nog fundera vidare på. Fan...