sländan

Det är så där kallt ut så att det biter i kinderna. Så där så att man egentligen aldrig vill lämna stolen framför brasan eller tekoppen mellan händerna. Allt är hårt och grått. Det tycks vara ett genomgående tema nu.
På promenaden förut idag var det lager på lager och kameran i högsta hugg som gällde. Sandvik är en idyll, för de flesta på sommaren, men jag försöker se allt det vackra även nu. Genom köldtårar och frusa fingrar finns det något.


Stranden blir aldrig mer öde eller kall som nu.


I väntan på våren och en hyresgäst..


Här passerar bara årstiderna utan att någon reflekterar över det.


Locket på för den här gången...