Goes around

Det mesta är konstigt. Vemodigt. Som ett vaccum. Jag undrar hur man tar sig ut? Vill man ens det? Vem vet vad som finns där. Varför är somrarna alltid värst? Jag älskar ju sommaren.
Idag öser regnet ner och åskan mullrar. Havet utanför fönstret är grått. Himlen är grå och till och med Öland på andra sidan sundet är grått. Det står en röd bil på parkeringen. Den påminner om att vi inte lever i en svartvit värld.
Det är tre dagar kvar till semestern. Två och en halv egentligen. Här gör jag ingen nytta, så den känns välkommen. Samtidigt oviss. Sorgsen. För att det är över sen. För att det inte finns något kvar att se fram emot.

Egentligen vill jag smita härifrån och köpa en rosa klänning till Emma. Jag hälsade på henne förut. Hon pratar jättebra svenska nu. Hon berättade om några barn i skolan som retade henne för att hon har håriga armar. Samtidigt konstaterade hon att "what goes around comes around". Jag blev stolt över henne samtidigt som jag visade upp mina hårbeklädda orangutangarmar.

Det finns hjärtan och ögon och sorger som aldrig kommer att glömmas bort. Som aldrig vill glömmas bort. Det finns kärlekar som är värda mer än livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0