Jaha...

Och nu då? Det är ensamt just nu. Förmodligen en sån ensamhet som behövs. För att kunna tänka. För att hinna tänka. Det vore enklare om det faktiskt ledde till någonting, inte bara snurr. Snart kanske. Förhoppningsvis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0