sländan

Har ni varit med om att ni känt någon som ni känner att ni inte får ut något av att umgås med? Ni kan vara lugna, det är ingen av er som vet att den här sidan finns. Hur gör man slut med en "kompis" på ett bra sätt egentligen? Jag har en sån kontakt. En tjej som jag träffade första gången för ungefär sju år sen. I början umgicks vi lite, men allteftersom tiden gick blev det (i mina ögon) ganska uppebart att vi inte hade något gemensamt. Eftersom jag är en fegis vågade jag dock inte säga detta till henne. Istället körde jag fegis-varianten. Hörde inte av mig, låtsades vara upptagen etc. Det gick ganska bra, men sen dess stöter vi ihop med jämna mellanrum. Varje gång ser hon lika glad ut och föreslår fika, utgång etc. Och varje gång står jag där och ler och säger att det vore ju trevligt. Varför?? Senast hände detta igår när jag och Carolina stod i fikakön på stan. Carolina vet om situationen så när den andra tjejen gick därifrån log hon bara överseende och sa "det där gick ju bra".
Jag hade ju inte velat att någon umgicks med mig bara för att vara snäll. Frågan som kvarstår är alltså; hur gör man slut med en "kompis"?

Idag har Elwira och Emil varit här. Emil lekte oupphörligen med katterna i säkert tre timmar. Sesam höll ut en stund i början, men Bimbo stannade kvar till slutet. BImbo, som inte har överseende med så mycket i tillvaron, är förvånadsvärt tålmodig med barn.
Emil är en sweetheart! När han kom stod det en skål med godis på bordet. Han tittade längtansfullt på skålen, sen på mig och bad mig tillslut att ta bort skålen. Det var alltför läskande. Varför kan man inte vara lika klok som tvååringar? När jag vet att jag inte kan låta bli godiset, varför tar jag inte bort det då? Jag har mycket att lära!