sländan

Idag är humöret ungefär som igår. Jag hade dock samtal med dom som fick ta emot ilskan igår. Dom förstod. Det är det jag älskar dom för. Det är svårt att inte känna igen sig själv. Att inte vara samma avtrubbade, jämna. Att inte veta om det är så här det är eller om det går över.
Jag och Bine gick och fikade efter jobbet idag. Det är skönt med Bine. Hon förstår. Köpte ett par billighets-jeans. Inte för att jag egentligen behövde dom eller var säker på att jag ville han dom. Mer för att det kändes bra just då. Jag har nån slags bild i huvudet av vilka kläder jag vill ha. Tyvärr verkar inte de som skapar mode och kläder ha samma bild. Jag hittar nämligen inga.