sländan

Det regnar bomull från himlen. Jag antar att det kommer från någon slags växt. Jag vet inte vilken, så bomull från himlen känns mest rätt. Jag har blivit beroende av att titta på havet, på rapsfälten. Som att jag inte kan se tillräckligt innan de försvinner. Inte havet kanske, men rapsen. Det gula, vidsträckta som är så vackert att det gör ont i ögonen. Istället för att gå cyklar jag. För att hinna se mer, känna mer. Världen är som mest vacker nu. Visar upp sin bästa sida. I kontrast.