sländan

Del 734
Bimbo är fortfarande förkyld. Idag var hon lite extra täppt i nosen. För en stund sen fick hon näsdroppar och nu sitter hon och nyser i mitt knä medan jag torkar snor med en näsduk.

Favoriterna Elwira och Emil

Har ni varit med om att ni känt någon som ni känner att ni inte får ut något av att umgås med? Ni kan vara lugna, det är ingen av er som vet att den här sidan finns. Hur gör man slut med en "kompis" på ett bra sätt egentligen? Jag har en sån kontakt. En tjej som jag träffade första gången för ungefär sju år sen. I början umgicks vi lite, men allteftersom tiden gick blev det (i mina ögon) ganska uppebart att vi inte hade något gemensamt. Eftersom jag är en fegis vågade jag dock inte säga detta till henne. Istället körde jag fegis-varianten. Hörde inte av mig, låtsades vara upptagen etc. Det gick ganska bra, men sen dess stöter vi ihop med jämna mellanrum. Varje gång ser hon lika glad ut och föreslår fika, utgång etc. Och varje gång står jag där och ler och säger att det vore ju trevligt. Varför?? Senast hände detta igår när jag och Carolina stod i fikakön på stan. Carolina vet om situationen så när den andra tjejen gick därifrån log hon bara överseende och sa "det där gick ju bra".
Jag hade ju inte velat att någon umgicks med mig bara för att vara snäll. Frågan som kvarstår är alltså; hur gör man slut med en "kompis"?

Idag har Elwira och Emil varit här. Emil lekte oupphörligen med katterna i säkert tre timmar. Sesam höll ut en stund i början, men Bimbo stannade kvar till slutet. BImbo, som inte har överseende med så mycket i tillvaron, är förvånadsvärt tålmodig med barn.
Emil är en sweetheart! När han kom stod det en skål med godis på bordet. Han tittade längtansfullt på skålen, sen på mig och bad mig tillslut att ta bort skålen. Det var alltför läskande. Varför kan man inte vara lika klok som tvååringar? När jag vet att jag inte kan låta bli godiset, varför tar jag inte bort det då? Jag har mycket att lära!

Idag förmiddagstränade jag eftersom jag och Bine ska på bio imorgon när träningen egentligen är. Jag hatar att träna innan lunch. Min kropp verkar inte vara vaken då. Allt blir dubbelt så tungt och svetten sprutar.
Idag var min tant-kompis tillbaka på träningen. Jag har en tant-kompis och Bengt där! Bengt är typ 65. Dom är jättesöta! Min tantkompis har varit försvunnen jättelänge. Hon hade tydligen ramlat med cykeln och varit bortrest. Jag blev löjligt glad av att se henne igen!

Ekonomiskt var detta ingen  bra dag för mig. Först fick jag p-böter. Jävla carpark.. Hur skulle jag kunna vet att jag inte fick stå där? Sen träffade jag Carolina på stan. Vi skulle gå och fika och jag behövde ta ut pengar. Vi stod och blarrade medan jag knapprade på uttagsautomaten. När jag hade knapprat färdigt gick vi därifrån. Utan att ta pengarna.... Tror ni dom fanns kvar när jag kom på det (i fikakön en stund senare)?. Eh, nä.
Innan jag åkte hem köpte jag en tröja som jag inte orkade prova. Jag lovar att den är för liten åxå.

Ringer viskandes upp Magnus som befinner sig i England när jag står bland bil-sakerna i affären
Jag: Spelar det nån roll vad man häller för olja i bilen?
Magnus: Bla, bla, bla.... Vet du var du ska hälla den?
Jag: I hålet med stickan?
Magnus: Hahahaha! Kan du inte försöka med det! Det var blont sagt!
Jag (viskar högt och argt): Men va fan det finns väl nån kork med en bild på olja nånstans!

For the recort så gick det utmärkt. Jag ringde och berättade min bedrift för Magnus när jag var klar. Då hade han delgivit övrig besättning stickhåls-kommentaren. Hmm!

Ibland behöver man göra saker man egentligen inte vill. Sånt som man får ont i magen av. Idag var en sån dag. Blickar som stannar kvar, som inte glöms.
Mycket stannar kvar. Sånt som borde vara borta. En tanke, en känsla kan göra att det kommer tillbaka.

Wel, well, nu är det snart dags för träning. Knä-helvetena ska få sig en omgång.

Jag förstår inte att det är tre år sen. Det känns som igår. Tydligen är det vanligt förekommande med snö i mars. Helst vill jag inte se så här mycket igen.

När jag har mardrömmar blir jag ungefär tre år igen och tycker att den bästa idén är att ha lampan tänd. Så var det inatt. Mardröm, jag vaknar, tänder lampan, somnar om, Magnus går in och släcker, mardröm, jag vaknar, tänder lampan, somnar om och Magnus går in och släcker osv... Till slut låg jag mest och var irriterad över att lampan var släckt varje gång det var otäckt.
Trots nattens äventyr har jag varit ovanligt pigg idag. Förmodligen hjälpte det att solen sken som en besatt också. Vem vet, kanske blir det vår det här året också.

Förra veckan slutade med färg i håret hemma hos Bine.  Jag hade skjutsat hem sista klienten och trodde att jag var färdigjobbad. Dunsade ner i soffan hemma hos Bine bara för att komma på massa jag glömt. Fick panikringa lite innan jag kunde slappna av helt. Ny färg blev det i rötterna. Det känns som att jag redan har skrivit om detta. I så fall ber jag om ursäkt!

I lördags kväll kom Carolina och Jeppe hit. Mat, vin, Melodifestival och Guitar-hero. Grabbarna hade nån slags intern whiskyprovning. Jag och Carolina åt godis istället. Bra mycket godare! Trevligt som tusan i alla fall!


Vänner!


"Se kära ut nu då, så fotar jag"
Dom lyckades  bra!


Carolina blev riktigt bra ju längre kvällen led. Övrigas prestation sjönk i takt med att alkoholhalten ökade...


Åsså vi!

Söndagen tillbringades i soffan och sängen med fantastisk baksmälla och mensverk. Det var grymt synd om mig!

Idag har jag hjälpt mamma att skaffa Facebook för att hon ska kunna ha kontakt med sin syster i Australien. Mamma är verkligen inte speciellt datatekniskt. Inte heller är hon så bra på att lyssna. Jag fick räkna till tio ett antal gånger. Pappa stod i bakgrunden och förklarade att han minsann förstod allting. Vissa händelser bakåt får mig att tveka. Ex 1: han ringer och frågar hur man soplar tillbaka en dvd-skiva, ex 2: han försöker stoppa in kamerabatteriet istället för minneskortet i tvn. Blir sur för att killen i affären lurat honom och gett honom en tv med för litet hål. Vi får väl se hur lång tid det tar innan dom ringer...

Ikväll kommer Carolina och Jesper hit. Dom har en hund som heter Toya. Toya är pytteliten. Hon är den enda hund Sesam inte är rädd för. Sesam fattar förmodligen inte att hon är en hund. Jag är i alla fall stolt och tycker att han är tuff.

Magnus håller på att raka olika skägg- och mustaschkombinationer. Han vet att jag hatar det så därför jagar han mig när han har skapat varje ny skapelse. Jag är lite rädd för skägg och tror att det bor ohyra däri... Nu tror jag att allt är borta.

Äntligen är veckan över. Det var inte en sekund för tidigt. Jag avslutade veckan med att åka till Bine och färga utväxten. Vi satt där med varsin färg i huvudet. Det måste vara en typisk kvinnlig aktivitet. Jag har mycket svårt att tänka mig två män med samma intresse. Nu kan jag förhoppningsvis visa mig ute utan en keps eller bandana nedtryckt över huvudet.

Kallsvettas igenom nätterna. Det är verkligen inte treviigt. Vaknar med jämna mellanrum av att allt är iskallt och blött. Trots trötthet är det svårt att somna om när det inte finns någonstans att ta vägen. Jag trodde inte att en så liten minskning skulle få någon effekt. Det är ju annars den här som alltid infinner sig.

Jag klagar mest nu för tiden, så därför skriver jag inte så mycket. Trist för andra att höra och jävligt trist att skriva. Saker går inte som de ska. Det vänder nog. Det gör det alltid.

Det här var ju en fantastiskt kass dag! Tur att den snart är över. Försöker glömma bort den tillsammans med ett glas vin i soffan. Det går ganska bra. Imorgon ska jag till Ryd, så då försvinner största delen av dagen där. Varför skulle nån vilja bo i Ryd egentligen? Bara massa skog och inget hav i närheten. Verkar inte klokt.

Jag är rädd för spindlar. Hysteriskt rädd. Samma sak gäller insekter som liknar spindlar. Igår när jag kom upp på morgonen låg det en spindel på köksgolvet nära kattmaten. Den var ganska tjock och svart. Jag stod och såg på den en lång stund innan jag vågade mig in i köket. Den såg död ut, men man vet ju aldrig. Fick gå omvägar i mitt lilla kök. Det farliga är att släppa dom ur sikte. Då kan dom försvinna och dyka upp på ett helt annat ställe och förmodligen döda mig. Ett tag funderade jag på att gå och väcka Magnus, men någon slags känsla sa mig att det inte skulle bli populärt. När jag åkte hemifrån låg spindeln kvar på samma ställe och såg lika död ut som tidigare.
När jag kom hem från jobbet fick jag ha utfrågning med Magnus. Hade den legat kvar, var den död, var tror han att den kom ifrån, hur länge tror han att den varit död etc...Den hade varit stendöd, han hade slängt den, han visste inte var den kom från eller hur tidigt likstelheten infann sig hos kryp. Isch, säger jag bara!

Jag: Oj, nu blev jag nästan full!
Magnus: Hur många öl har du druckit?
Jag: Två!

Bland hyllorna på Bauhaus
Jag: Gissa vad jag föreställer nu! (hukar mig och tassar på tå)
Magnus: Jag vet inte.
Jag: En smygvinkel! Hahaha!
Magnus: Mhm...

Jojo, vi har haft en spännande helg vi! Sprit och charader!
Nyss skurade jag golv med med rotborste på knä. Det kändes lite "hemmafru från 50-talet".

Idag var det en riktig, riktig skitdag fram till efter lunch när jag åkte iväg till Crazy. Det är skönt att komma till hästar då. Dom lugnar.
Dagens mission var att r ycka Crazys man. Malin och Cilla hade klippt honom så nu var det bara en kortare man som fattades. Crazy ska iväg på träningsläger ett par veckor och då måste man ju se representabel ut. Pga tjockheten på manen tar det alltid ett tag att rycka den. Crazy tycker att det är tämligen onödigt att rycka främre halvan av manen, så den är alltid knepigast.


Crazy och jag på väg ut till hagen efter dagens piffning av häst.

Om man inte fixar håret på morgonen, äter frukost eller försöker se så normal ut så kan man snoosa några fler gånger. Inte för att man blir piggare, utan för att man helt enkelt är för trött för att vakna. På fredagar har vi fredagsfika på jobbet. Det betyder att man kan rationalisera bort frukosten. Trycker man dessutom på sig en keps klarar man hårdilemmat. Härav skyms åxå en del av ansiktet vilket gör att man kan se hyfsat onormal ut. Ovan är en sammanfattning av fredagens morgon.
Dagen fortsatte på ungefär samma sätt. Redan vid niotiden var jag vansinnig. Det höll i sig ungefär till lunch.

Imorgon ska jag hälsa på Cilla och Crazy. Det ska bli kul att träffa dom igen! Jag har inte luktat på häst på länge. Det saknar jag. Vi ska även hälsa på Åsa och Erik och deras bebis. Även den lukten slår det mesta. Av bebisen alltså...

Idag har vi haft planeringsdag. Vi har varit på Slottsvägen och planerat som tusan. Det bästa är att vi får göra det, verkligen planera. Frågan som ställdes var  "vad behöver ni för att fixa det här?". Sen var det bara att köra igång och spåna. Reslutatet blev långa rullar med förslag och åtgärder, frågor och problem. Dessa kommer att kopplas tillbaka till högre makter och sen får vi se. Det kändes bra i alla fall. Både planerna och att vi fick en hel dag tillsammans. Med U-teamet blir det aldrig tråkigt. Det är sju enormt underbara, fantastiskt vrickade, starka personligheter som man bara måste älska på något vis.

Magnus kom hem idag. Vi har ätit sallad och druckit vin nu ikväll. Innan dess sov jag middag en stund. Jag är fortfarande grymt trött. Imorgon blir en ny hektisk dag.